En av Centerpartiets unga påläggskalvar har av någon besynnerlig anledning fått en fullständigt stupid artikel publicerad i Expressen. Om jag förefaller något åldersrasistiskt i mina kommentarer så är det helt avsiktligt. Kärringar må kanske inte nödvändigtvis behöva tiga i församlingen, men barn bör ägna sig åt att leka med kottar, rulla tunnband och fläta håret på sina säckvävsdockor och lämna de mera komplicerade resonemangen till de som med ålderns rätt har skaffat sig en åtminstone rudimentär bildning och erfarenhet. Infantiliseringen av det här samhället är visserligen uppenbar, men vi behöver kanske inte spä på den ytterligare genom att ge ökat utrymme åt den här typen av barnsligt joller. Barn ska tas på allvar, men det innebär också att man noga ska tala om för dem när de har fel och inte uppmuntra dem i deras villfarelser, vilket vi tyvärr numera har satt i system.
Nåväl, raskt över till
dagens första (men säkert inte sista)
irritationsämne:
https://www.expressen.se/debatt/lat-valfardsstaten-falla-det-ar-det-enda-ratta/
Den
här lilla stumpan är alltså politisk aktiv, låt gå för att hon
är det i Sveriges i särklass dummaste och mest farliga parti,
marknadsfascismens Centerparti. Och låt gå för att hon är så ung
att hennes hjärna säkert är under fortsatt utveckling (något
annat vore ju närmast skrämmande).
Vi bortser också
helt ifrån att resonemanget i artikeln är osammanhängande, fullt
av självmotsägelser och antaganden som det inte finns något
empiriskt underlag för, och fokuserar istället på det faktum att
fröken Pohl (det förefaller tämligen självklart, av skäl som jag
nog inte behöver nämna, att hon inte är en f.d. medlem i
den Lundabaserade popgruppen Brainpool) inte verkar ha någon som
helst koll på hur mycket av hennes vardag och liv som faktiskt är
skattefinansierat. Naivitet må till viss del vara ursäktlig,
självpåtagen dumhet är det aldrig.
Centerpartiet är
dessutom det verkligt konservativa partiet i det här landet, då man
i många avseenden vill vrida tillbaka klockan till industrialismens
gryning, och detta då inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv. Ska
vi skratta eller gråta åt att vi fortfarande år 2020 har en
politisk sekt i det här landet som får Moon-sekten att framstå som
ett under av normalitet, eller ska vi känna oss genuint oroliga? Jag
väljer det sistnämnda. När nazismen återvänder med full kraft så
ser den nämligen inte ut som nazism, det kan vi nog vara säkra på.
Det finns dock en uppenbar möjlighet/risk att Annie Lööf är vår
tids Karl Lüger och/eller Dietrich Eckart, och att det hon och
hennes parti banar väg för inte är det frihetens rike som de tror
att de är företrädare för. Vi kan väl därför roa oss med att vända
på en av Orwells berömda sentenser i 1984 och konstatera att nästa
Centerpartistiska kongress bör ha följande ledord uppsatt på en
skylt vid ingången, en devis bestående av tre ord som lyder:
"Slaveri är frihet".
Dessutom förnöjde jag mig
med att kolla upp den här lilla hoppetossans egna ekonomiska
förutsättningar. Hon bor på Sicklaön i Saltsjö-Duvnäs hos sin
pappa i en villa som är värderad till närmare 12 miljoner, och i
ett område där medelinkomsten är drygt 62 000 kronor i månaden.
Jag har konstaterat det förut, och jag konstaterar det igen. Det
finns en enda sak som alla dessa rekommendationer om hur vi ska rädda
miljön, hur vi ska få invandringen att fungera, och hur vi ska
skapa det lyckoparadis som ett perfekt samhälle utgör, har
gemensamt. Det måste göras uppoffringar, men alltid bara av någon
annan än av de som föreslår uppoffringarna ifråga. Så att den
lilla fnuttisnuttan Pohl som bor i ett av Sveriges mera fashionabla
områden inte längre vill vara med och betala för packet i
Rosengård och Rinkeby kommer knappast som någon överraskning.
Slutligen kan man ju framhålla som förmildrande
omständighet att hon bara är 18 år. Men Annie Lööf har också
varit arton år, läst kryptofascistens Ayn Rands bisarra och
oläsbara romaner - tro mig, jag har försökt - och blivit oerhört
inspirerad av de "ideal" som Rand och andra liberala
fascister (det är ingen självmotsägelse att vara liberal och
samtidigt fascist, om nu någon trodde det) torgför. Annie Lööf är
numera 37 år gammal. Hon är fortfarande lika obotligt dum och lika
ideologiskt förblindad. Vi får väl hoppas på att Pohl inom en
inte alltför avlägsen framtid gör sin alldeles egna
Damaskusvandring, men jag befarar att det är att hoppas på alldeles
för mycket.
