Att manifestera sig som god är vår tids folksjukdom

Det är väl bäst att inleda det här inlägget med en reservation, eftersom det nog givetvis är så att vissa saker helst bör förbigås med tystnad. Men ibland blir klådan omöjligt att motstå, det är bara att medge det. Så okej, jag vet att det här handlar om Cissi Wallin, en person vars närvaro i meningsfulla diskussioner och debatter är nästintill helt obegriplig, men vi får väl sätta in henne i ett större sammanhang och i första hand betrakta henne som ett symptom på den moralsjuka som florerar hos det här landets "liberala" medelklass av höger- och vänstersnitt. Det är för övrigt en gruppering som i varje fall jag har mycket svårt att känna någon som helst respekt för, och då inte minst på ett intellektuellt plan.

Någon större respekt för de människor som inte delar hennes egen livssituation och hennes präktiga värderingar visar inte heller Cissi Wallin, något som väl knappast är ägnat att förvåna. I dagens Expressen är det de vidriga rasisterna i Filipstad som får känna på Wallins fulla indignation. Så vi tar väl och tittar på vad Wallin har att komma med och till att börja med så är ju det här citatet intressant, inte minst med tanke på hennes famösa historia med Fredrik Virtanen:

"Mina år i det homogena radhus- och villaområdet i småstadens utkant gav mig den mest deprimerande och emotionellt fattiga tiden i livet hittills. Mitt starkaste minne är inte de andra barnen som äskade kebabpizza men aldrig riktigt pratade med den som bakade pizzan, mitt starkaste minne är de vuxnas paniska rädsla för allt som avvek från den egna klaustrofobiska världsbilden."

Vad säger egentligen Wallin ovan? Jo, hon påstår för det första att hon som barn var oerhört brådmogen och redan då hade en moralisk kompetens, ett rakryggat beteende och en iakttagelseförmåga som en professor i etik knappt ens är kapabel att uppnå under slutet av sin karriär. För det andra så skriver hon för säkerhets skull in sig i den kontext där invandraren står för någonting djupare, mera äkta och mindre dysfunktionellt än vad den "homogena svenskheten" har att erbjuda. Båda påståendena är givetvis ytterst tveksamma även som partsinlagor, och frågan är väl om Wallin ljuger medvetet eller om hon friserar sin livshistoria på det sätt som många av oss gör när vi försöker ta poäng på den? Det kan givetvis även handla om att Wallin helt enkelt har dåligt minne och inte i första hand om några medvetna lögner/halvsanningar, men jag reserverar mig i varje fall för sanningshalten i det hon säger. Det passar alltför bra, närmast perfekt, in i det tankemönster som vi förväntas försvära oss åt om vi vill vara människor av högsta moraliska halt, och tyvärr tror jag nog att de flesta av oss är betydligt skröpligare än så. Gör detta att vi kan sluta oss till att Wallin ljuger/minns fel även i historien med Virtanen? Inte nödvändigtvis, men den här "minnesbilden" är i varje fall inte något som gör att min tilltro till henne ökar.

Vi lägger väl inte överdrivet mycket krut på att hon använder sig av begreppet "Svennebanan" i rubriken  men samtidigt låter bli att använda ordet "neger" i texten, av den enkla anledningen att det är extremt tröttsamt att för miljonte gången konstatera att fördomar och stereotypa kategoriseringar bara är upprörande när de riktas mot vissa grupper i samhället, medan andra grupper kan mötas av i princip vilka glåpord och anklagelser som helst utan att någon av Wallins åsiktsfränder ens lyfter på ögonbrynet. Den välvillige kan ju naturligtvis välja att tolka Wallins språkbruk som ironiskt, men det finns inte mycket i texten som tyder på det, då den är ett tydligt uttryck för den typen av stereotypiseringar, schabloniseringar och ytliga argument som brukar känneteckna fördomsfulla diatriber. Att Wallin med illa dolt förakt påstår att de etniskt svenska barnen i Filipstad bär namn som Lancelot och Kassandra är också ytterst talande. Vi kan nog med säkerhet utgå ifrån att hon inte hade varit lika populär i sina egna kretsar om hon hade relaterat till de färgade barnen i Filipstad med namn som Sambo och Boy. Sedan kan man ju undra om hon hon känner till de mytologiska kopplingar som finns till de namn som hon nämner, eller om det bara är de konnotationer till den "degenererade" överklassen som de förmedlar som är skälet till hennes språkbruk? Inte minst användandet av Kassandra är ju onekligen en smula roande om man drar det hela ett varv till, eftersom Kassandras varningar aldrig togs på allvar, på samma sätt som Wallin inte tar Filipstads barnföräldrars oro på allvar.

För vad är det egentligen som sker i Filipstad, och vad handlar folkomröstningen egentligen om? Jo det handlar om att en stor del av kommunens befolkning känner en uttrycklig oro för att blanda invandrade och svenska barn i en och samma skola. Detta är givetvis inte direkt överdrivet smakligt, och den planerade folkomröstningen har också väckt en hel del kritik. Samtidigt påvisade ett inslag i Uppdrag Granskning  extrema kostnader för den flyktinginvandring som har skett till kommunen, och med en arbetslöshet på närmare 90% bland invandrarna så är det väl i varje fall knappast läge för att dra på smilbanden för den ordinäre kommuninvånaren, oavsett etnisk tillhörighet:

Det finns givetvis även alternativa röster som hävdar att den beskrivning av sakernas tillstånd som getts i rikstäckande media är orättvis. Men om vi ska tro Dagens Samhälle, en tidning/mediaportal som ges ut/sköts av Sveriges Kommuner och Landsting, så hamnar Filipstad på 237:e plats av 289 när det kommer till Sveriges fattigaste kommuner.

Det är således svårt att riktigt veta vilket ben man ska stå på i den här frågan, men vi kan nog i varje fall sluta oss till att det ekonomiska läget i Filipstads kommun är ansträngt, och det är väl ingen överdrivet vild gissning att tro att sammanslagningen av de båda skolorna inte i första hand handlar om integration, utan snarare ska tolkas som ett sätt att "trimma kostnader" i den kommunala verksamheten.

Trots detta är det svårt att läsa Wallins text på ett annat sätt än att hon anser att sammanslagningen är i princip helt problemfri. Om vi då i det fallet återgår till fröken Wallins egna reminiscenser från sin barndom, som ju enligt vad hon själv säger var vitare än ett snötäckt fält, så är det onekligen lite pikant när hon påstår att: "Integration är inte alltid lätt. Men det är inte barn som gör det svårt, utan allra mest vuxnas enträgna fördomar." Hur vet hon det, då hon inte själv som barn har växt upp i en etnisk diversifierad omgivning och då hennes egna barn knappt har nått skolåldern? Roande nog så bor dessutom Cissi Wallin på Södermalm, den del av Stockholm som är den mest homogent vita miljön av samtliga stadsdelar i vår kungliga huvudstad

För övrigt så har jag själv vuxit upp i en "etniskt rensad" miljö och jag kan inte påstå att den var överdrivet tolerant mot den som var avvikande, vilket barn för övrigt mycket sällan är. Det finns ingen anledning att tro att vår vilja att indela oss i hierarkiska hackordningar skulle vara mindre frekvent förekommande när olikheterna mellan de individer som ska samsas under ett och samma tak blir om möjligt ännu mera markanta. Och den som har bilden av barndomen som ett lyckorike där vi alla är vänner och kramas, den personen har antingen vuxit upp som enda barn i en liten by långt utanför all ära och redlighet eller också begåvats med den uppenbara tendens till extrem amnesi som efter att en viss ålder har inträtt verkar drabba alla som försöker dra sig till minnes vad som utspelade sig när de var barn. Det är kort sagt en lögnaktig beskrivning. Den må vara sockersött och gullig, och det må finnas förklaringar och ursäkter för den, men den är inte desto mindre en lögn.

Om vi nu bara kort återgår till det som har skett och sker i Filipstad och som avslutning försöker sätta in det i ett större sammanhang så finns det några faktorer som bör beaktas om vi ska ge det hela en åtminstone något så när rättvis bedömning. Det finns väl för det första väldigt få undersökningar som visar att en skola där ett stort antal av eleverna har tydliga språksvårigheter och kommer från hem utan studievana också kommer att uppvisa goda resultat. Om dessutom en relativt stor andel av eleverna inte har svenska som modersmål och kanske t.o.m. kommer från hem där föräldrarna är analfabeter så lär det problemet knappast bli mindre. Med det i beaktande så finns det alltså fullgoda skäl till att ta Filipstads etniskt svenska barnföräldrar och deras oro på allvar. Om detta sedan bör leda till en segregerad skolmiljö är en helt annan sak, men att en fattig kommun har svårt att bära kostnaderna för en dysfunktionell och därmed även resurskrävande undervisningssituation är svårt att ignorera.

Sätter vi då slutligen dessutom in Filipstads barnföräldrar i den liberala idéströmning som Wallin gör sig till taleskvinna för så ingår vinstmaximering som ett mycket bärande, för att inte säga helt dominerande, inslag i den liberala ideologin. Trogen de outgrundliga marknadsmekanismerna, trogen ett konkurrenstänkande där den "initiativrike innovatören" ges full rätt att skörda alla fördelar som hans/hennes kreativitet för med sig, trogen den Homo economicus-modell som är idealet för den liberala individen, förväntas du att göra allt för att maximera din egen nytta, inte minst eftersom ett sådant beteende även förväntas leda till en ökad samhällsnytta. Ska vi då utifrån den förutsättningen ondgöra oss över att Filipstads barnföräldrar tar till alla medel för att försäkra sig om att deras barn får de konkurrensfördelar som vi alla förväntas sträva efter? Ja, det kan vi göra om vi vill, men då får vi nog vara beredda på att vi omgående bör skapa en helt annan samhällsmodell än den som Cissi Wallin och hennes liberala medelklassvänner försvär sig åt.