Konsten att vara ung och dum - Eller centerpartistisk visdom?

En av Centerpartiets unga påläggskalvar har av någon besynnerlig anledning fått en fullständigt stupid artikel publicerad i Expressen. Om jag förefaller något åldersrasistiskt i mina kommentarer så är det helt avsiktligt. Kärringar må kanske inte nödvändigtvis behöva tiga i församlingen, men barn bör ägna sig åt att leka med kottar, rulla tunnband och fläta håret på sina säckvävsdockor och lämna de mera komplicerade resonemangen till de som med ålderns rätt har skaffat sig en åtminstone rudimentär bildning och erfarenhet. Infantiliseringen av det här samhället är visserligen uppenbar, men vi behöver kanske inte spä på den ytterligare genom att ge ökat utrymme åt den här typen av barnsligt joller. Barn ska tas på allvar, men det innebär också att man noga ska tala om för dem när de har fel och inte uppmuntra dem i deras villfarelser, vilket vi tyvärr numera har satt i system. 

Nåväl, raskt över till dagens första (men säkert inte sista) irritationsämne:

https://www.expressen.se/debatt/lat-valfardsstaten-falla-det-ar-det-enda-ratta/

Den här lilla stumpan är alltså politisk aktiv, låt gå för att hon är det i Sveriges i särklass dummaste och mest farliga parti, marknadsfascismens Centerparti. Och låt gå för att hon är så ung att hennes hjärna säkert är under fortsatt utveckling (något annat vore ju närmast skrämmande).

Vi bortser också helt ifrån att resonemanget i artikeln är osammanhängande, fullt av självmotsägelser och antaganden som det inte finns något empiriskt underlag för, och fokuserar istället på det faktum att fröken Pohl (det förefaller tämligen självklart, av skäl som jag nog inte behöver nämna, att hon inte är en f.d. medlem i den Lundabaserade popgruppen Brainpool) inte verkar ha någon som helst koll på hur mycket av hennes vardag och liv som faktiskt är skattefinansierat. Naivitet må till viss del vara ursäktlig, självpåtagen dumhet är det aldrig.

Centerpartiet är dessutom det verkligt konservativa partiet i det här landet, då man i många avseenden vill vrida tillbaka klockan till industrialismens gryning, och detta då inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv. Ska vi skratta eller gråta åt att vi fortfarande år 2020 har en politisk sekt i det här landet som får Moon-sekten att framstå som ett under av normalitet, eller ska vi känna oss genuint oroliga? Jag väljer det sistnämnda. När nazismen återvänder med full kraft så ser den nämligen inte ut som nazism, det kan vi nog vara säkra på. Det finns dock en uppenbar möjlighet/risk att Annie Lööf är vår tids Karl Lüger och/eller Dietrich Eckart, och att det hon och hennes parti banar väg för inte är det frihetens rike som de tror att de är företrädare för. Vi kan väl därför roa oss med att vända på en av Orwells berömda sentenser i 1984 och konstatera att nästa Centerpartistiska kongress bör ha följande ledord uppsatt på en skylt vid ingången, en devis bestående av tre ord som lyder: "Slaveri är frihet".

Dessutom förnöjde jag mig med att kolla upp den här lilla hoppetossans egna ekonomiska förutsättningar. Hon bor på Sicklaön i Saltsjö-Duvnäs hos sin pappa i en villa som är värderad till närmare 12 miljoner, och i ett område där medelinkomsten är drygt 62 000 kronor i månaden. Jag har konstaterat det förut, och jag konstaterar det igen. Det finns en enda sak som alla dessa rekommendationer om hur vi ska rädda miljön, hur vi ska få invandringen att fungera, och hur vi ska skapa det lyckoparadis som ett perfekt samhälle utgör, har gemensamt. Det måste göras uppoffringar, men alltid bara av någon annan än av de som föreslår uppoffringarna ifråga. Så att den lilla fnuttisnuttan Pohl som bor i ett av Sveriges mera fashionabla områden inte längre vill vara med och betala för packet i Rosengård och Rinkeby kommer knappast som någon överraskning.

Slutligen kan man ju framhålla som förmildrande omständighet att hon bara är 18 år. Men Annie Lööf har också varit arton år, läst kryptofascistens Ayn Rands bisarra och oläsbara romaner - tro mig, jag har försökt - och blivit oerhört inspirerad av de "ideal" som Rand och andra liberala fascister (det är ingen självmotsägelse att vara liberal och samtidigt fascist, om nu någon trodde det) torgför. Annie Lööf är numera 37 år gammal. Hon är fortfarande lika obotligt dum och lika ideologiskt förblindad. Vi får väl hoppas på att Pohl inom en inte alltför avlägsen framtid gör sin alldeles egna Damaskusvandring, men jag befarar att det är att hoppas på alldeles för mycket.