En färsk undersökning från DN/Ipso visar en, enligt
experterna, anmärkningsvärd förändring i svenskens attityd gentemot
flyktinginvandring, där det har skett en dryg fördubbling av den grupp som vill
ta emot betydligt färre flyktingar (från 20 % till 41 %) under bara några års
tid. Men att statsvetaren Marie Demker tycker att den förändringen är dramatisk
är väl i första hand en indikation på att representanterna för den disciplinen
kanske inte alltför ofta gör sig omaket att lämna sina arbetsrum för att istället
göra som Fantomen, d.v.s. vandra på gatorna som en vanlig man. Det är nämligen
inte överdrivet komplicerat att förklara den här utvecklingen.
Den här utvecklingen har givetvis helt och hållet att göra med att SD:s politik och hållning i praktiken har blivit normgivande. Den allmänt omhuldade inställningen i den här frågan ligger i varje fall i nuläget betydligt närmare SD:s värderingar än vad den gjorde för tre år sedan. Det kan man tycka vad man vill om, men det innebär att det numera är legitimt att vara kritiskt i den här frågan, medan den person som gav uttryck för den här typen av åsikter för tre år sedan då stämplades som en okunnig, rasistisk och allmänt människofientlig paria. Det mesta talar därför för att det var den förra undersökningen som fallerade utfallsmässigt, detta då många helt enkelt inte vågade säga vad de egentligen tyckte, hade en självbild där de gärna ville framstå som "goda" både för sig själva och för sin omgivning, samt inte minst var i så total avsaknad av både kunskaper, självständighet och egna åsikter att de lät sin hållning dikteras nästintill fullständigt av vad som kanske kan kallas för den allmänna opinionens tongivande gestalter. Den sistnämnda osjälvständiga gruppens disposition har i det avseendet givetvis inte förändrats under de tre år som gått, men nu har även nomenklaturans åsikter svängt, vilket tydligt avspeglar sig i den mätning som Ipso nu har gjort. Och i flockens natur ligger som bekant att den troget följer sina ledare, oavsett om den flagga som vajar i täten är brun, blå, grön, gul eller röd och oavsett åt vilket håll man marscherar.
En intressant aspekt, som dock inte är något nytt, är att invandrarna själva är mera kritiska än den etniske svensken mot invandring, givetvis, vilket DN:s artikel också tar upp, i första hand därför att de själva har närmare kontakt med de negativa följderna av en stor invandring än vad svensken har. Det handlar dock kanske inte i första hand om vad DN säger, att det är integrationen som brister, utan bör nog snarare tolkas som att invandrare i betydligt större utsträckning än etniska svenskar blir utsatta för brott av andra invandrare, eftersom de till stor del lever i områden med hög kriminalitet. Plus att det alltid försiggår en viss inbördes rivalitet även inom olika sociala grupperingar, eftersom man inom den grupperingen konkurrerar om samma resurser. Den aspekten är för övrigt något som våra riksdagspartier inte gärna vill vidkännas när det kommer till den samfällda kritiken av SD, men de 15-20 miljoner som det sistnämnda partiet i form av det statliga partistödet snor ur köttgrytorna mitt framför ögonen på sina motståndare i riksdagen är självfallet inte någonting som gör dem mer populära.
Det är självfallet också i första hand sociala faktorer som är förklaringen till varför högutbildade individer är mera positiva till invandringen än de med sämre utbildningsbakgrund. Överklassen lever till stor del i vita välbeställda enklaver och kommer inte i någon överdrivet hög grad i kontakt med avarterna av ghettoisering och socialt dysfunktionella områden. Det finns gott om exempel som inte nödvändigtvis behöver handla om invandring i första hand, men som kan tas som en intäkt för att den analysen är korrekt. Jag tänker då i första hand på att boende i välbeställda områden med höga huspriser brukar protestera högt och ljudligt om det aviseras att det ska byggas hem för förståndshandikappade eller missbrukare i närområdet, eftersom en sådan åtgärd sänker värdet på deras fastigheter. Responsen skulle givetvis bli likartad om man slussade ut afghaner i villaområdena på Djursholm. Det är, kort sagt, lätt att vara tolerant om kostnaden för den hållningen är försumbar.
Att integrationen fungerar dåligt verkar numera vara något av en truism. Själv skulle jag istället vilja säga att det är själva satsningen på integration som är helt felriktad. USA, som av tradition har haft en hög men på intet sätt oreglerad invandring, har som uttalat mål att assimilera de som invandrar till landet, och det är nog en betydligt mera hållbar inställning. Vi kan inte integrera människor om det innebär att deras kultur, politiska hållning och sociala och religiösa mönster ska ges samma vikt som den som redan råder i det här landet. Den gamla svenska modellen á la "arbeta och håll käften" är troligtvis betydligt mera funktionell än den särartsbehandling som nu råder. Kommer människor hit så får de anpassa sig, det är inte svårare än så. Har vi det som utgångspunkt så har vi också underförstått medgett att de "kan bli som vi". Detta ska i första hand betraktas ur en praktisk/funktionell synpunkt och på intet sätt tolkas som att den svenska ”samhällsmodellen” nödvändigtvis är bättre eller mer högtstående än något annat sätt man kan välja att ordna sin tillvaro och leva sitt liv på. Men om vi fortsätter att betona invandrares rätt till "deras egen kultur" så har vi underförstått talat om för dem att de aldrig till fullo kan passa in bland oss "svenskar", och det är nog i ärlighetens namn inte någon kungsväg till ett välfungerande samhället. Det är snällt, men det är kontraproduktivt. Och väljer man att komma till ett land så får man anpassa sig till rådande lagar, regler och normer (vad folk gör i sitt privatliv är ovidkommande så länge det inte är straffbart), vilket i mina ögon är en självklarhet och något som på intet sätt ska behöva vara en kontroversiell ståndpunkt.
Slutligen spär DN på fördomarna som råder angående de s.k. nationalistiska krafterna:
"I en rad länder, till exempel i Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Österrike, har valresultaten blottat en växande värderingsklyfta mellan optimistiska och välutbildade storstadsväljare som bejakar globalisering och mångkultur och mer konservativa väljare utanför urbana center som upplever att jobb, välstånd och den egna kulturen hotas av invandringen."
Det där är en schablonartad förklaring som självfallet inte håller för en närmare granskning, vilket valet i Ungern är ett tydligt exempel på. Detta då det i det fallet helt enkelt inte finns så många landsbygdsväljare att siffrorna för de båda högerpartierna Fidesz och Jobbik kan förklaras enligt den här modellen (de fick drygt 68 % av de erlagda rösterna i ett val där valdeltagandet dessutom som omväxling ökade radikalt, något som brukar anses som en faktor som traditionellt sett missgynnar den typen av partier). Situationen är betydligt mera komplex än så, och det sociala trycket och strävan efter en anpassning till den homogena normen finns hos de flesta av oss. Det innebär att det här är en trend, en antydan, som bör relativiseras om man vill använda den som måttstock för hur verkligheten ser ut, och det innebär också, vilket DN/IPSO:s undersökning tydligt visar, att åsikter, värderingar och tolerans är färskvaror och som sådana både extremt känsliga och försedda med tämligen kort hållbarhetstid. Är vi medvetna om det så kan vi kanske också se till att det inte börjar lukta alltför ruttet i det här landet.
https://www.dn.se/nyheter/politik/david-ahlin-fler-foresprakar-en-mer-restriktiv-flyktingpolitik/
Den här utvecklingen har givetvis helt och hållet att göra med att SD:s politik och hållning i praktiken har blivit normgivande. Den allmänt omhuldade inställningen i den här frågan ligger i varje fall i nuläget betydligt närmare SD:s värderingar än vad den gjorde för tre år sedan. Det kan man tycka vad man vill om, men det innebär att det numera är legitimt att vara kritiskt i den här frågan, medan den person som gav uttryck för den här typen av åsikter för tre år sedan då stämplades som en okunnig, rasistisk och allmänt människofientlig paria. Det mesta talar därför för att det var den förra undersökningen som fallerade utfallsmässigt, detta då många helt enkelt inte vågade säga vad de egentligen tyckte, hade en självbild där de gärna ville framstå som "goda" både för sig själva och för sin omgivning, samt inte minst var i så total avsaknad av både kunskaper, självständighet och egna åsikter att de lät sin hållning dikteras nästintill fullständigt av vad som kanske kan kallas för den allmänna opinionens tongivande gestalter. Den sistnämnda osjälvständiga gruppens disposition har i det avseendet givetvis inte förändrats under de tre år som gått, men nu har även nomenklaturans åsikter svängt, vilket tydligt avspeglar sig i den mätning som Ipso nu har gjort. Och i flockens natur ligger som bekant att den troget följer sina ledare, oavsett om den flagga som vajar i täten är brun, blå, grön, gul eller röd och oavsett åt vilket håll man marscherar.
En intressant aspekt, som dock inte är något nytt, är att invandrarna själva är mera kritiska än den etniske svensken mot invandring, givetvis, vilket DN:s artikel också tar upp, i första hand därför att de själva har närmare kontakt med de negativa följderna av en stor invandring än vad svensken har. Det handlar dock kanske inte i första hand om vad DN säger, att det är integrationen som brister, utan bör nog snarare tolkas som att invandrare i betydligt större utsträckning än etniska svenskar blir utsatta för brott av andra invandrare, eftersom de till stor del lever i områden med hög kriminalitet. Plus att det alltid försiggår en viss inbördes rivalitet även inom olika sociala grupperingar, eftersom man inom den grupperingen konkurrerar om samma resurser. Den aspekten är för övrigt något som våra riksdagspartier inte gärna vill vidkännas när det kommer till den samfällda kritiken av SD, men de 15-20 miljoner som det sistnämnda partiet i form av det statliga partistödet snor ur köttgrytorna mitt framför ögonen på sina motståndare i riksdagen är självfallet inte någonting som gör dem mer populära.
Det är självfallet också i första hand sociala faktorer som är förklaringen till varför högutbildade individer är mera positiva till invandringen än de med sämre utbildningsbakgrund. Överklassen lever till stor del i vita välbeställda enklaver och kommer inte i någon överdrivet hög grad i kontakt med avarterna av ghettoisering och socialt dysfunktionella områden. Det finns gott om exempel som inte nödvändigtvis behöver handla om invandring i första hand, men som kan tas som en intäkt för att den analysen är korrekt. Jag tänker då i första hand på att boende i välbeställda områden med höga huspriser brukar protestera högt och ljudligt om det aviseras att det ska byggas hem för förståndshandikappade eller missbrukare i närområdet, eftersom en sådan åtgärd sänker värdet på deras fastigheter. Responsen skulle givetvis bli likartad om man slussade ut afghaner i villaområdena på Djursholm. Det är, kort sagt, lätt att vara tolerant om kostnaden för den hållningen är försumbar.
Att integrationen fungerar dåligt verkar numera vara något av en truism. Själv skulle jag istället vilja säga att det är själva satsningen på integration som är helt felriktad. USA, som av tradition har haft en hög men på intet sätt oreglerad invandring, har som uttalat mål att assimilera de som invandrar till landet, och det är nog en betydligt mera hållbar inställning. Vi kan inte integrera människor om det innebär att deras kultur, politiska hållning och sociala och religiösa mönster ska ges samma vikt som den som redan råder i det här landet. Den gamla svenska modellen á la "arbeta och håll käften" är troligtvis betydligt mera funktionell än den särartsbehandling som nu råder. Kommer människor hit så får de anpassa sig, det är inte svårare än så. Har vi det som utgångspunkt så har vi också underförstått medgett att de "kan bli som vi". Detta ska i första hand betraktas ur en praktisk/funktionell synpunkt och på intet sätt tolkas som att den svenska ”samhällsmodellen” nödvändigtvis är bättre eller mer högtstående än något annat sätt man kan välja att ordna sin tillvaro och leva sitt liv på. Men om vi fortsätter att betona invandrares rätt till "deras egen kultur" så har vi underförstått talat om för dem att de aldrig till fullo kan passa in bland oss "svenskar", och det är nog i ärlighetens namn inte någon kungsväg till ett välfungerande samhället. Det är snällt, men det är kontraproduktivt. Och väljer man att komma till ett land så får man anpassa sig till rådande lagar, regler och normer (vad folk gör i sitt privatliv är ovidkommande så länge det inte är straffbart), vilket i mina ögon är en självklarhet och något som på intet sätt ska behöva vara en kontroversiell ståndpunkt.
Slutligen spär DN på fördomarna som råder angående de s.k. nationalistiska krafterna:
"I en rad länder, till exempel i Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Österrike, har valresultaten blottat en växande värderingsklyfta mellan optimistiska och välutbildade storstadsväljare som bejakar globalisering och mångkultur och mer konservativa väljare utanför urbana center som upplever att jobb, välstånd och den egna kulturen hotas av invandringen."
Det där är en schablonartad förklaring som självfallet inte håller för en närmare granskning, vilket valet i Ungern är ett tydligt exempel på. Detta då det i det fallet helt enkelt inte finns så många landsbygdsväljare att siffrorna för de båda högerpartierna Fidesz och Jobbik kan förklaras enligt den här modellen (de fick drygt 68 % av de erlagda rösterna i ett val där valdeltagandet dessutom som omväxling ökade radikalt, något som brukar anses som en faktor som traditionellt sett missgynnar den typen av partier). Situationen är betydligt mera komplex än så, och det sociala trycket och strävan efter en anpassning till den homogena normen finns hos de flesta av oss. Det innebär att det här är en trend, en antydan, som bör relativiseras om man vill använda den som måttstock för hur verkligheten ser ut, och det innebär också, vilket DN/IPSO:s undersökning tydligt visar, att åsikter, värderingar och tolerans är färskvaror och som sådana både extremt känsliga och försedda med tämligen kort hållbarhetstid. Är vi medvetna om det så kan vi kanske också se till att det inte börjar lukta alltför ruttet i det här landet.
https://www.dn.se/nyheter/politik/david-ahlin-fler-foresprakar-en-mer-restriktiv-flyktingpolitik/
https://omni.se/t/marie-demker/f417b077-f7b1-4cc5-b931-7fa535f97b46
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar