Hans Rosling verkar vilja fortsätta att plåga oss med sitt
enfaldiga nonsens även efter sin död, för nyligen publicerades en ny bok (Factfulness) vars huvudsyfte bör vara
att den ger Rosling junior möjlighet att slå ännu fler mynt av Rosling den
äldres kvasivetenskapliga utläggningar. Och stora delar av det svenska folket
och övriga lättduperade individer i den här världen kommer givetvis att ta emot
även den här produkten från Rosling som om den faktiskt sa någonting,
förklarade någonting eller ens kom i närheten av att göra någonting mer än att
klia oss på ryggen och invagga oss i den falska trygghet som Rosling så gärna förväxlade
med verkligheten.
Det är inte svårt att förklara Hans Roslings
popularitet. Det handlar givetvis, som Anders Wijkman och flera är inne på i en
av de få kritiska artiklar om Rosling som har publicerats i svensk
mainstreammedia, om att Rosling förser oss med snuttefiltar, om att han klappar
oss på huvudet och talar om för oss att allt kommer att bli bra, att allt
kommer att lösa sig, att det vi ser som problem i själva verket är chimärer,
och att vi knappt ens behöver göra något för att världen ska hålla sig på rätt
kurs. Det sköter den själv, med en försyn som skulle kunna vara gudomlig, om
det nu inte vore så att Rosling hade bytt ut Gud mot marknaden och
storföretagen.
Vi tittar närmare på vad som egentligen utspelade sig under
den intervju som den danske journalisten Adam Holm gjorde med Rosling i DR2,
och som i svensk media presenterades som att Rosling ”läxade upp” Holm. Vi
bortser från att Roslings attityd under hela intervjun var extremt otrevlig och
arrogant långt över gränsen för vad som ens kan komma i närheten av god ton,
och tittar istället på om vi kan göra mot Rosling det han gjorde mot Holm, d.v.s.
idiotförklara honom. Det visar sig, föga förvånande, inte vara överdrivet
svårt. Vi tar det hela punkt för punkt, påstående för påstående, så får vi se
om den folkkäre professorn fortfarande har byxorna på sig när vi är färdiga.
1) ”Europa skulle kunna ta emot betydligt fler flyktingar”.
Det är ett fint och ädelt påstående, och jag har inga invändningar mot
grundtanken. Men om man som Rosling påstår sig bygga hela sin argumentation på
”fakta” så vill jag till att börja med ha något så när välunderbyggda siffror på
hur många flyktingar det i så fall skulle röra sig om, var de skulle tas emot,
hur det hela ska finansieras och lösas logistisk, m.m., m.m. Den här typen av
yttrande kan säkert få Rosling att framstå som ett om möjligt ännu starkare
skinande världssamvete, men vad han säger betyder i praktiken absolut
ingenting. Vi kan alltid ta emot fler flyktingar, i praktiken troligtvis
jordens hela befolkning om vi helt struntar i konsekvenserna. Hur eventuella praktiska problem sedan ska lösas
behöver ju inte jag bry mig om, så länge jag kan visa hur människovänlig och
omtänksam jag är. Det här är en meningslös retorisk gest, ingenting annat, och
som sådan fullständigt ovärdig en individ som gnäller på att andra yttrar sig
utan någon faktagrund för det de säger.
2) ”Afrika kommer att bli en stor exportmarknad för Europa”.
Det är möjligt, men mycket talar för att Kina redan har intecknat stora delar
av den afrikanska kontinenten. För Rosling är export och ekonomi, precis som
barnafödande, dessutom tydligen helt utan miljökonsekvenser. Sådana saker som
jordförstörelse, vattenbrist och andra former av allvarlig miljöpåverkan verkar
Rosling helt negligera. Det är givetvis fint att Afrika kan få komma med i den
internationella ekonomin på ett mera välbalanserat sätt, men Rosling verkar tro
att t.ex. transporter från kontinent till kontinent är helt utan konsekvenser
för den globala miljön. Men det är givetvis i linje med hans
utvecklingsoptimism, där tekniken kommer att frälsa oss alla. Detta är i bästa fall
naivt, i värsta fall rent ut sagt korkat, inte minst om vi tittar på den
påverkan på miljön som vi redan utsätter den för.
3) Rosling har också ett mycket obehagligt sätt att blanda
bort korten, då han använder sig av demagogiska grepp som han uppenbarligen har
kopierat från föregångare som han kanske inte så gärna vill förknippas med. Den
som kommer ihåg Ny Demokratis korta existens inom den svenska politiken drar
sig säkert också till minnes hur svensk media raljerade över hur Bert och Ian
flyttade drickabackar för att upplysa den ”korkade” allmänheten om sakernas
tillstånd. Några backar har jag ännu så länge inte sett att Rosling har använt
sig av, men legobitar, fåniga Power Point-presentationer och
publikmanipulationer á la
August och Lotta verkar vara stående inslag i Roslings
repertoar. I den här intervjun nöjer han sig med att använda sig av äpplen och
sin sko, men det är mer än nog för att jag ska bli direkt rasande när jag ser
det. Det är inte bara en von oben-pedagogik som Rosling använder sig av, då han
på det här sättet förminskar och förlöjligar sin debattmotståndare på ett sätt
som t.o.m. Goebbels antagligen hade varit avundsjuk på. Det är också ett sätt
att fullkomligt blanda bort korten, på det sätt som en trollkarl brukar göra,
för under den tid som Rosling jonglerar med sitt Lego, sin sko, sina äpplen,
eller vad de nu är han har fått för sig att använda, så glömmer åskådaren bort
att han under tiden inte säger någonting annat än tomma meningslösheter. Det är
ett agerande som passar bättre för en bondfångare på en bymarknad än för en
person som utger sig för att vara en seriös vetenskapsman.
4) Rosling säger tidigt under intervjun att han ”inte pratar
om statistik” utan om ”verkligheten”. Uppenbarligen har han själv extremt svårt
att skilja de två begreppen åt, för när han senare under intervjun tillfrågas
om var han hämtar sina uppgifter ifrån så hänvisar han just till statistik (och
då bland annat från olika FN-organ). Men det är uppenbarligen något magiskt med
Rosling (ska man tro den respons som han har fått så verkar i och för sig många
tilltro honom krafter och insikter som går utöver det ordinärt mänskliga),
eftersom han, likt Jesus då den sistnämnde förvandlade vatten till vin, på
något outgrundligt sätt förvandlar statistik om världens tillstånd till en
exakt bild av hur det också verkligen är. Då kan man kanske tycka att Rosling,
som enligt sin egen självbild verkade uppfatta sig själv som extremt bildad och
kunnig, borde ha skänkt åtminstone en flyktig tanke till Mark Twains (eller vem
upphovsmannen nu var?) beryktade devis om ”lögn, förbannad lögn och statistik”.
Men då Rosling efterlyser en kritisk hållning både hos journalistkåren och hos
övriga individer så gäller tydligen inte den uppmaningen honom själv. Men han
har ju, vilket han själv vid flera tillfällen under intervjun påstår med emfas,
”rätt”, och då behöver man väl vare sig något fog för det man säger eller någon
form av utvecklad självkritik.
5) ”Indien är fritt från stelkramp” hävdar Rosling, och om
så är fallet så är det naturligtvis en positiv nyhet. Samtidigt, om vi nu ska
tro WHO (vilket vi får förutsätta att Rosling skulle ha gjort) så har förekomsten
av multiresistenta bakterier blivit så omfattande att vi nu kan tala om ett
allvarligt hot mot människors hälsa i ett globalt perspektiv. Detta kan föra
med sig en markant ökad dödlighet i sjukdomar som lunginflammation, tbc,
blodförgiftning m.fl. och i jämförelse med det så är kanske stoppandet av
stelkramp visserligen positivt, men knappast av avgörande betydelse för det
globala hälsoläget. Det är något av ett steg framåt och tre steg bakåt över det
hela, men Rosling fokuserar som alltid på steget som leder oss mot det framtida
lyckoriket.
6) Med tanke på det ovanstående så är Roslings krav på att
”man måste ha en världsbild som stämmer” kanske något övermaga. Jag utgår ifrån
att den världsbilden innebär att man delar Roslings åsikter och tolkningar,
eftersom han föraktfullt avvisar andra alternativ och då däribland de
påståenden som Holm kommer med under intervjun. Det är något närmast autistiskt
över Roslings hållning, då han verkar tro att fakta, siffror och statistik till
att börja med är i det närmaste felfria och att det inte kan finnas brister i
det sätt på vilket de har samlats ihop, och då han dessutom verkar förespråka
att de bara går att tolka på ett sätt, eller i varje fall att det finns en
tolkning som är den rätta och att övriga tolkningar är mindre vederhäftiga. Det förefaller som om Rosling har förväxlat kartbilden med verkligheten, och det
går väl till viss del an när det handlar om rent positivistiska fakta. Men när det kommer till hur
världen ska tolkas utifrån ett ideologiskt/världsåskådningsmässigt raster så
kommer fakta oundvikligen att om inte spela en mindre roll, så i varje fall
färgas kraftigt av den förförståelse som var och en närmar sig dem med. Tror
man att världen kan ges en entydig tolkning så är man nog naiv bortom gränsen
för det direkt absurda, men den typen av förhållningssätt kännetecknar
samtidigt givetvis personer som, likt Rosling, har en förenklad bild av hur världen
är konstituerad.
7) Rosling konstaterar triumferande att hälften av de som
flyger på semester kommer från länder utanför västvärlden. Som alltid är
miljöproblematiken som bortblåst ur Roslings tänkande, eftersom den
utvecklingen knappast kan ses som entydigt positiv annat än ur ett rättvisetänkande som
gränsar till det perversa. Inte nog med att Rosling inte verkar bry sig det
minsta om de utsläpp och övrig miljöpåverkan som en ökad flygtrafik
oundvikligen för med sig, han ser uppenbarligen också den ojämlika inkomstfördelningen i
tredje världen som något positivt. För vem är det som har råd att flyga på
semester om man kommer från de delarna av världen? Knappast gemene man i varje
fall. Vad som dock är betydligt mera betänkligt är att Rosling, denna
statistikens gudfader, i det här fallet ljuger, eller i varje fall manipulerar,
statistiken för att lura sina åhörare. Det kan ju framstå som extremt rättvist
att flygresandet är fördelat jämt mellan de olika världsdelarnas medborgare,
men tittar vi närmare på siffrorna så är det helt enkelt inte sant. Jordens
befolkning uppgår för närvarande till skrämmande 7,6 miljarder människor. Av
dem bor ungefär en sjundedel, d.v.s. 1,14 miljarder, i västvärlden (Europa,
Nordamerika, Oceanien). Om flygresandet egentligen skulle ha varit rättvist
fördelat och ett tecken på det Rosling vill se, d.v.s. att världen har blivit
en jämlikare plats, så hade västerlänningarna bara stått för en sjundedel av
alla flygresor och inte hälften. Men det bryr sig Rosling inte om, eftersom han
här har en visserligen falsk, men på ytan träffande, poäng.
8) En av Roslings mest frekvent använda käpphästar, och den
kanske farligaste lögnen som han sprider, är att befolkningsutvecklingen är i
princip problemfri och att befolkningsökningen kommer att avta när vi har nått
10 miljarder. Han påstår att barnafödandet har planat ut, men det är en
förenklad bild av utvecklingen. För det första är det så att antalet barn per
kvinna fortfarande är flest i många folkrika länder (Angola, Kongo, Eritrea,
Etiopien, Irak, Kenya, Nigeria m.fl.) vilket naturligtvis gör att
befolkningstillväxten är fortsatt närmast explosivt hög i de länderna. För det
andra är det självfallet så att om 10 kvinnor skaffar 4 barn eller om 20
kvinnor skaffar 2 barn så blir antalet barn exakt detsamma. Så om man utgår
ifrån antalet barn som föds per kvinna, vilket bevisligen visar en minskning,
så är den minskningen inte fullt så entydig som Rosling verkar vilja få oss att
tro. Nu bör det poängteras att 2 barn per kvinna ligger under
reproduktionskvoten (2,15), men för de länder som tillhör de fattigaste, mest
konfliktdrabbade och minst utvecklade är siffrorna inte ens i närheten av de
talen. Där fortsätter befolkningsutvecklingen att skena i närmast oförminskad takt, med
den reservationen att man inte längre kör in i betongväggen i 240 kilometer i
timmen utan nöjer sig med 180. Resultatet bör dock bli detsamma.
Vi tar Nigeria som exempel, ett land som Rosling framhåller
som ett föredöme. Nigerias befolkning har ökat med drygt 400 % under de senaste
knappa 70 åren, från knappt 38 miljoner 1950 till dagens närmare 200 miljoner (194
834 693 när jag skriver det här, men antagligen några tusen till innan jag är
färdig med texten). Nigeria verkar inte heller uppvisa någonting som säger att
befolkningsökningen kommer att hamna under reproduktionskvoten, vilket motsäger
Rosling tes om att jordens befolkning kommer att plana ut. Den årliga
befolkningsökningen i Nigeria beräknas till 2,61 % under 2018. Det är
visserligen en minskning med 0,01 till 0,1 procent sedan den föregående
tolvårsperioden. Tittar man däremot på de föregående 12-13 åren så är det
istället en ökning med ungefär samma siffror. Och sett till de senaste 35 åren
så har befolkningsökningen i Nigeria hållit sig inom en väldigt jämn kurva, där ökningen har varit mellan 2,57 & 2,71 % årligen. Under en
mycket kort period (mellan 1975 och 1981) så var befolkningsökningen onormalt
hög (med 3,09 % 1978 som det mest extrema exemplet), men det är också det enda exemplet som kan användas om man vill spåra en utveckling som tyder på ett minskat barnafödande, och som sådant ett bevis av ytterst tvivelaktigt värde. Under de 35 senaste åren, som alltså kännetecknas av en jämn utveckling, har
befolkningen i Nigeria ökat med drygt 121 miljoner, och även om det av
naturliga skäl kommer att bli så att den unga befolkningen kommer att bli
äldre, vilket för med sig att ålderskurvan blir mer jämn, så talar födelsetalet
(5,6 barn per kvinna 2015) för att Nigeria i varje fall inte lär bli mindre trångbott. Det kommer också fortfarande att vara övervägande yngre individer
som bor i landet (närmare 80 % i fertil ålder eller yngre), med allt vad det
innebär av fortsatt höga reproduktionstal. Detta i varje fall om man ska tro
Population Pyramid, som uppskattar att Nigerias befolkning år 2050 når upp till 400-miljonersstrecket, en befolkningsökning under 100 år på drygt
900 %, vilket självfallet helt saknar motstycke historiskt sett. Detta kan
jämföras, och då som omväxling till de fåniga liknelser som görs i media med rättvisande siffror, med den befolkningsutveckling
i Sverige som ledde fram till utvandringen till Nordamerika. Från 1850 till
1950 steg Sveriges befolkning från knappt 3,5 miljon till rätt exakt 7
miljoner. Tar man även med de 1,2 miljoner svenskar som nettoutvandrade till
USA så hamnar vi på en ökning under en hundraårsperiod på ungefär 134 %, och
då, märk väl, från en betydligt mindre befolkning än vad Nigeria hade år 1950, det
år som utgör utgångspunkten för min analys av befolkningsutvecklingen där. Och,
för att förtydliga det hela en smula, hade Sverige haft en liknande
befolkningsutveckling som Nigeria har haft sedan 1950 så hade den svenska befolkningen i nuläget uppgått till omkring 30 miljoner. Att som Rosling
bagatellisera en utveckling som helt saknar motstycke historiskt sett är inte bara
ignorant, okunnigt och rent ut sagt korkat, det är också en inställning som är
direkt kontraproduktiv mot det som han uttryckligen säger sig vilja verka för, d.v.s. saklig
och faktabaserad upplysning om världen i akt och mening att lösa de globala
problem som möter oss.
Det finns även andra saker som talar för att Rosling helt
enkelt har fel i sina påståenden. Som Wijkman m.fl. hävdar så har FN nu skrivit
upp talen för när befolkningstillväxten kan tänkas vända. För närvarande är den
siffran inte 10, utan istället drygt 12 miljarder. FN räknar med en årlig
tillväxt på över 80 miljoner individer varje år och så här långt (i mitten av
april) har jorden fått ytterligare 24 miljoner nya invånare bara under det här året. Världens
befolkning växer i nuläget med över 200 000 personer dagligen, vilket i praktiken innebär att befolkningen till två nya Örebro föds varje dag. Det är
visserligen en trevlig stad, men jag vet inte om 730 nya exemplar av den årligen
nödvändigtvis är något som ska läggas till det globala pluskontot?
Vad som också går att invända mot Roslings ohämmade
befolkningsoptimism är att det inte egentligen finns några statistiskt
säkerställda kurvor som säger att befolkningsökningen också kommer att plana
ut. Vad vi ser nu är effekterna av en historisk sett mycket kort och unik
utveckling, där jordens befolkningsökning bokstavligen har exploderat under de
senaste 100 åren. Det finns alltså inga som helst möjligheter att på ett
trovärdigt sätt jämföra det som sker nu med tidigare historiska perioder. Den
kausala relation mellan ekonomisk utveckling och låga födelsetal är inte heller
den fullt så säkerställd som man gärna vill framställa den som. Tittar man på Sverige så verkar befolkningsutvecklingen vara i princip frikopplad
från konjunkturcyklerna, och det finns väl inte så mycket som talar för att det
förhållandet skulle vara unikt. Samma sak gäller utbildning, och det finns det
som talar för att vi nu faktiskt kan se ett trendbrott i fråga om vad som förut
nästintill har tagits för givet (oavsett att det empiriska underlaget även i det fallet har varit relativt skralt), nämligen det faktum att välutbildade kvinnor föder färre barn.
Kommer den utvecklingen att ske även i ett globalt perspektiv så kommer således
en ökad ekonomisk och utbildningsmässig standard i de för närvarande mindre
utvecklade länderna på intet sätt vara en garanti för att befolkningsökningen
stannar av. Det finns alltså gott om felkällor i Roslings resonemang, som nog
bygger mera på fromma förhoppningar än på de hårda fakta som han alltid hävdar
att han förlitar sig på.
9) Den ”magiska” tvättmaskinen. Rosling är inte bara teknikoptimist, han har också en så extrem naiv bild när det kommer till storföretags agerande att det gränsar till det skrattretande. Det är inte bara så att alla i den här världen ska ha en tvättmaskin (eftersom andelen ensamhushåll tenderar att öka får vi väl räkna med minst 6 miljarder maskiner i så fall), företagen kommer också, enligt Rosling, att förse oss med miljömaskiner som uppenbarligen gör lika lite skada på naturen som en regndroppe. Det är något av laissez faire-onani över hans förhållningssätt till världsekonomin och företagandet, och problematiserandet och den kritiska hållning som han efterlyser hos andra lyser helt med sin frånvaro när Rosling orerar om marknadsekonomins fördelar. Han säger sig vara engagerad i att kämpa mot miljöförstöringen, men förespråkar samtidigt långväga handel och höjd standard för samtliga medlemmar av jordens befolkning, något som han uppenbarligen tror att de stora multinationella företagen ska förse oss med på ett nästintill helt osjälviskt sätt. Han verkar vara helt främmande för den slit och släng-kultur som kännetecknar det moderna industrisamhället och tror tydligen på fullt allvar att stora profitjagande företag av fri vilja ska skapa apparater som både är miljövänliga och hållbara. Denna utveckling ska samtidigt utsträckas till en befolkning som i varje fall överskrider 11-siffriga tal. Detta är ännu ett exempel på att Rosling förespråkar ”rätt” uppfattning, men utan att på något sätt redogöra för hur den uppfattningen överhuvudtaget ska kunna överföras i praktisk handling på ett realistiskt sätt, och utan att ta minsta hänsyn till de konsekvenser som ett implementerande av dessa föredömliga förhållanden kan få om det sker utifrån nuvarande förutsättningar.
Jag kan inte betrakta det som något annat än ytterst beklagligt att en person av Roslings tvivelaktiga intellektuella kaliber får
den uppmärksamhet och den tilltro som han fick under sin livstid, och det är
knappast trösterikt att en av de få punkter där jag känner mig tvingad att ge
honom mer rätt än vad jag egentligen vill är i hans kritik av journalistkåren.
Vi tar bara ett exempel av många. Det är möjligt att jag är orättvis mot Folkbladets Jonas
Bergström, och inte minst mot andra journalister, men den typen av devot
hagiografiskrivande som Bergström ägnar sig åt när det kommer till Rosling är
direkt ovärdig för någon som överhuvudtaget har minsta anspråk på att kalla
sig för journalist. Men Bergström, som tydligen inte ens har besvärat sig med att
se intervjun, hävdar också att Roslings oförskämdheter och ovilja att ens föra
en sansad diskussion innebar att han ”läxade upp den danska journalisten”.
Bergström stämmer också in i den flerstämmiga kör som hyllar Rosling för dennes
”folkbildande insatser”, men det säger kanske mer om nivån på den allmänna
bildningen än om substansen i det Rosling häver ur sig. Men på sätt och vis är
ju Bergström och Rosling samma andas barn. Båda hävdar säkert att de står på en
bergfast grund av oomkullrunkeliga fakta, medan de i själva verket ägnar sig åt
tendentiös ideologiproduktion.
Slutligen må Rosling vara långtifrån den mysfarbror som
svensk media gärna framställde honom som och det har jag egentligen inga
överdrivna problem med. När man däremot, som Rosling gör i ”samtalet” med Holm,
ägnar sig åt härskartekniker, trams och rena oförskämdheter och dessutom gör
det med ett empiriskt underlag som får Münchenöverenskommelsen att framstå som
ett under av substans, då blir i varje fall jag kritisk på ett sätt som får
Roslings definition av det begreppet att framstå som en picknick i det gröna
vid en jämförelse. Vore jag mer konspirationsteoretiskt lagd än jag är så
skulle jag leta efter en hemlig agenda bakom Roslings svammel. Var han månne
kopplad till katolska kyrkan eller finansierad av storföretagen, eller kan man
t.o.m. se hans bagatelliserande av barnafödandet och dess följder för den
kvinnliga delen av jordens befolkning som ett beställningsjobb av mäktiga
representanter för en patriarkal politisk och religiös kultur? Jag tror dock inte det, jag
tror helt enkelt att Rosling var alldeles för naiv och okunnig om världen
bortanför den statistiska tabellen, och då inte minst de politiska, ekonomiska och
ideologiska aspekterna av vår tillvaro. Förhoppningsvis var det den
dispositionen som gjorde att Rosling, enligt vad Wijkman och hans medförfattare
hävdar, ”har […] bidragit till att intresset och insatserna för hållbar
utveckling, befolkningsfrågor och familjeplanering i biståndsarbetet successivt
marginaliserats under många år – både i Sverige och globalt.” Om så är fallet
har Rosling gjort en oerhört stor skada som det kan ta lång tid att reparera.
Då krävs det nog ett verkligt folkbildningsarbete, och inte den typen av Ian och
Bert-pajaserier som Rosling sysslade med. Jag väntar med spänning på vem som
ska ta upp det fallna äpplet. Då kan det kanske äntligen bli det Rosling misslyckades med att göra det till, ett fullgott exempel på kunskapens frukt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar