På marsch mot ett nytt Gulag - Historierevisionism på det korrekta viset

Jag vet inte om det här bör ses som något som är tröstande, om det enbart är beklämmande, eller om det enda man kan göra för att bemöta den här typen av företeelser är att skaka på huvudet av misstro, sucka djupt, och sedan konstatera att dumheten trots allt inte är så isolerad inom Sveriges gränser som man annars lätt kan tro. Men ideologier, religiösa åskådningar och andra tolkningsraster fungerar i mångt och mycket som influensaepidemier. De sprider sig över landsgränser på ett sätt som skulle få vilken turist som helst att bli direkt avundsjuk, och de drabbar i första hand människor vars intellektuella immunförsvar är om inte bortkopplat så i varje fall starkt nedsatt. Resultatet blir för det mesta förödande, vilket historien om Megyn Kelly kan sägas vara ett talande exempel på.

Jag måste erkänna att mina kunskaper om fröken Kelly är ytterst begränsade, men det faktum att hon före sin sejour hos NBC, en anställning som nu uppenbarligen kommer att termineras, under ett antal år jobbade på Fox Television gör nog att vi i varje fall inte bör placera henne på den vänstra sidan av den traditionella politiska skalan. Det må vara som det är med den saken, det är i grunden inte intressant, mer än möjligtvis om man utifrån det tycker sig kunna dra vidare slutsatser om varför hon behandlas på det sätt som nu sker. Men det lämnar vi därhän och tittar istället på det flagranta övertramp som Kelly begick. När jag först läste beskrivningen av det som Kelly hade sagt så föreföll Expressens version så bisarr att jag utgick ifrån att det måste ha skett någon form av antingen översättningsfel eller grav vantolkning av det inträffade. Så jag hittade istället en debattartikel skriven av en av CNN:s kolumnister, Roxanne Jones, som inte gör någon hemlighet av att hon är djupt engagerad i saken, och då definitivt inte på Kellys sida. Det här är Jones version av det famösa yttrande från Kellys sida som ledde till att den sistnämnda nu kommer att få sparken från rollen som programledare hos NBC:

   "But what is racist?" Kelly asked on her show. "Because you do get in trouble if you are a white person who puts on blackface on Halloween, or a black person who puts on whiteface for Halloween. Back when I was a kid that was OK, as long as you were dressing up as, like, a character."

Rasismens ansikte?

Detta tolkades då automatiskt av den politiskt korrekta nomenklaturan som att Kelly försvarar ett beteende som numera betraktas som renodlat rasistisk. Det finns en del intressanta implikationer av detta visserligen helt förutsägbara, men därför också extremt torftiga, betraktelsesätt. Det faktum att Kelly väljer att relativisera inte kanske i första hand rasismen i sig, utan vad som kan sägas vara rasistiskt och placerar in det i en historisk kontext som skiljer sig från den som vi nu lever i är uppenbarligen helt oacceptabelt för de rättrogna. Detta går inte att tolka på något annat sätt än att rasismen och det rasistiskas själva essens är helt oföränderlig av historien, det är i grund och botten en företeelse som är helt kontextobunden, ett solitt block av föreställningar som inte har någon som helst egentlig kontakt med det samhälle inom vilket det existerar. Det gör den rasistiska diskursen helt unik inom det mänskliga varat, eftersom all annan form av mänsklig interaktion har genomgått förändringar under tidens lopp, både på grund av rent fysiskt materiella förändringar och på grund av att våra tolkningsramar har förändrats. Likheten med en dogmatisk religion, eller med de utpräglat idealistiska strömningarna inom filosofin, är givetvis ingen tillfällighet. En tro eller en djup ideologiskt präglad övertygelse får självfallet inte låta sig ruckas av verkligheten, eftersom minsta tvivel riskerar att underminera den på ett sätt som i varje fall får de mera fantasilösa och renläriga av dess proselyter att känna ett uppenbart obehag.

Jag kan inte säga att jag tycker att den där hållningen är överdrivet konstruktiv, men det är väl samtidigt ingen direkt överraskning att det inte går att föra meningsfulla diskussioner med religiösa människor, i varje fall inte om det ämne som ligger dem varmast om hjärtat. Vad som dock är betydligt mera allvarligt är att de här individerna, på ett sätt som oundvikligen får mig att tänka på de kommunistiska omskolningslägren, inte ens tillerkänner Megyn Kelly rätten till hennes egen barndom. När Kelly säger att någonting var okej för 40 år sedan, eller i varje fall att hon, utifrån det något begränsade perspektiv som ett barn har, inte uppfattade att det då fanns något av den nu aktuella problematiken som kunde kopplas till det hon då gjorde/upplevde, då blir hon tagen i örat av de som tycker sig vara i besittning av den historiska Sanningen. Det är alltså så att du i dagens USA (eller i dagens Sverige för den delen) inte kan beskriva saker och skeenden så som de en gång faktiskt var (i det här fallet för 30-40 år sedan), då det som under den tiden skedde numera inte är politiskt korrekt och acceptabelt. Du blir alltså ålagd att antingen ändra eller helt förtiga din historia, eller att radikalt tolka om den utifrån de parametrar som numera gäller och i efterhand, gärna med en demonstrativ krokodiltår rinnande längs kinden, fejka en dåtida indignation som du vid det tillfälle som du berättar om absolut inte kände. Att berätta det som faktiskt skedde exakt så som det var är inte acceptabelt, eftersom det inte passar in i de normer som nu råder. Jag får oundvikligen den här bilden/de här bilderna framför ögonen:

Barndomen i ursprunglig och i korrekt version

Detta här är nog, och konkurrensen är hård, det mest skrämmande exemplet som jag har sett på den stalinism som den politiska korrektheten utgör. Det är alltså så att representanterna för den politiska korrektheten tycker sig ha rätt att kolonisera din egen barndom och att i nedlåtande ton tala om för dig att du bör skriva om det du själv upplevde så att det passar in i de accepterade mallarna. Dessa korrekthetens apostlar tar bokstavligen ifrån dig rätten till dina egna upplevelser. Det är minst sagt ironiskt, för vad som nu sker är i grund och botten exakt samma sak som de afrikanska slavarna utsattes för, då de berövades sin identitet och ålades att anpassa sig till ett samhälle som i grund och botten hade kidnappat dem. Allt för att bryta ner deras identitet och göra dem till passiva kreatur.

Jag har säkert nämnt det förut, men det är intressant hur repressiv toleransen faktiskt visar sig vara när man skärskådar den närmare. Dess representanter säger sig vilja riva gränser och bryta mönster, men är samtidigt fast i ett identitetstänkande och en särartspolitik som gör varje gränsöverskridande som inte följer de gängse, och mycket rigida, normerna till ett farligt spel där varje snedsteg kan leda till att du förvandlas till en social paria. Alla antydningar till att ett rollspel, de må vara i form av maskeradkostymer eller halloween-sminkningar, inte tar förebilden för den roll man intar på djupaste allvar uppfattas som en kränkning av allra grövsta slag. Det oundvikliga resultatet av detta blir införandet av granskningskommissioner, styrda av moraliska kommissarier som bara sätter sitt godkännandes stämpel på det som kan betraktas som så ofarligt att det i praktiken är lika men- som meningslöst. Det är inte för inte som John Cleese har konstaterat att mycket av det Monty Python gjorde för snart 50 år sedan inte skulle ha låtit sig göras nu. Inte för att det på något sätt är dåligt, utan för att karikatyren numera i allt högre grad betraktas som ett subversivt vapen enligt en tolkningsram som förut bara kännetecknade totalitära diktaturer. Och att det är politiska kommissarier som talar är väl följande citat från Roxanne Jones ett mycket talande exempel på (understrykningen är min):

We don't believe in political correctness, either. Not the type that says we have to be silent and do nothing in the face of your hatred. No. We are fighting back. We are organizing, using social media to ostracize blatant acts of racism. And we will hold accountable anyone who uses hate to try and demean us and deny our equality. Megyn and her ilk may follow the bitter road that leads out of Washington. But beware: we are coming for you. Armed with new allies, more political awareness, technology and our growing financial power. We won't go backward.

Jakten på det oliktänkande, på det särartade, på det alternativa, fortgår i oförminskad takt och med den rättrådighetens patos i blicken som bara en doktrinär övertygelse kan ge. Så se upp! Nästa gång kan det vara dina minnen, din barndom, din hjärna som representanterna för den nya totalitarismen kommer för att ockupera. Låt dig då inte luras av deras förmenta tolerans, och se till att ha Orwells berömda ord ringande i öronen som en varningsklocka: ”War is peace, freedom is slavery, ignorance is strength”…

https://www.expressen.se/noje/programledare-far-sparken-efter-halloween-uttalande/ 

https://edition.cnn.com/2018/10/25/opinions/megyn-kelly-blackface-comments-racism-roxanne-jones/index.html