Veganism – En kosthållning eller en diagnos?

80-talister beskrivs ”allmänt” (kanske i första hand av sig själva) som en ”ifrågasättande” generation, men jag är inte så säker på att den beskrivningen är rättvisande. Andra beskriver generationens medlemmar som curlade bortom alla gränser, bekräftelsesökande, egotrippade och nästan helt ur stånd att hantera motgångar. Allt detta är givetvis extrema generaliseringar och för den som känner sig påhoppad av det bildutsnitt som jag nu gör får trösta sig med att det handlar om en person, och att den personen dessutom är född i slutet av 80-talet och därmed också kanske kan beskrivas som atypisk för gruppen som helhet.

Vad som framgår som ett rätt påfallande inslag i 80- och 90-talistens habitus är en tydligt förekommande tendens att förväxla egennytta med allmännytta. De här personerna vänder helt på John F. Kennedys berömda (men tillskrivna) ord om att du inte ska ”fråga vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land” och kräver att samhället i stort böjer sig totalt inför deras egna personliga preferenser. Veganen Moa Havby kan betraktas som ett paradexempel på just det fenomenet, och tycker uppenbarligen att hela världen ska rotera kring henne och hennes familjs idiosynkrasier:

https://www.expressen.se/nyheter/moas-tva-barn-nekas-vegansk-mat-i-skolan/ 

Den bild hon presenterar av sig själv i den här artikeln är inte direkt smickrande, men någon direkt förmåga att skämmas för att hon låter sig dirigeras av sina småbarn (som uppenbarligen ska bli minst lika bortklemade som vilken 80-talist som helst – märk väl, enligt schablonbilden) förefaller hon inte ha, åtminstone inte om vi ska tolka det här påståendet som en bokstavlig sanning:

"Redan vid fyra års ålder bestämde han sig. Det var han som fick med mig och resten av familjen på det här så veganism är inget jag tvingat på honom, något många kanske tror."

Här presenterar sig alltså en "vuxen" människa som helt oförblommerat deklarerar att hon låter en fyraåring bestämma vad han/hon ska äta. Du låter alltså dina barn, säkert med de mest välvilliga skäl som underlag, topprida din familj. Men om det nu är så att det är fyraåringen som står för omdömet i familjen (det förefaller ju i och för sig inte helt osannolikt) så undrar jag följande. Om familjen röstar i riksdagsvalet eller i andra val, är det fyraåringens preferenser som gäller då? Den familjepolitik som förs är givetvis något som i allra högsta grad rör honom, så varför inte? Och om familjen behöver göra tyngre investeringar, bil, hus och liknande, har då fyraåringen utslagsröst även i det fallet? Eftersom han uppenbarligen har familjens bästa omdöme när det kommer till kosthållningen så bör han väl absolut rådfrågas även i den här typen av frågor.

Och när Havby sedan inte blir bemött på det sätt som hon förväntar sig, d.v.s. att alla ska lägga sig platt för henne och hennes åsikter, så reagerar hon på det sätt som tyvärr alltför många gör, med att dra det numera tämligen solkade, hundörade och smutsiga kränkthetskortet ur fickan:

"Men förutom att barnen inte serveras vegansk kost så får de inte heller sitta med andra barn i matsalen – i stället måste de sitta och äta ensamma i sina respektive klassrum på grund av att det finns elever med allergier, något som Moa ställer sig kritisk till.
   – Den här behandlingen är oerhört kränkande för barnen. I skolorna i dag så pratar man mycket med barnen om allas lika värde men sedan går man ändå och utesluter mina barn från den sociala gemenskapen för att de väljer att gå en annan väg, säger hon."

Att det i det här fallet handlar om medicinska risker för andra barn bryr hon sig i sitt totala navelskådande inte om, för på doktrinära individers vis så förväntar hon sig uppenbarligen att den jämlika och kränkningsbefriade värld som hon gör sig till taleskvinna för ska vara av Orwellskt snitt, i det här fallet en värld där alla människor är jämlika, men där veganer är mer jämlika än andra. Så ser totalitarismens ansikte ut, även om hudfärgen i det här fallet har en grönaktig, och inte en brun eller svart, nyans.

Varför det har blivit så här är svårt att ge något entydigt svar på, men på något egenartat sätt verkar folk i gemen ha glömt att vi lever i ett samhälle där vi får anpassa oss efter varandra. Ett samhälle där all vill få sin vilja igenom är knappast förenligt med demokrati, för i den demokratiska grundprincipen ingår att du faktiskt även kan ven kan bli nedröstad och därför inte få som du vill. Det verkar de flesta ha glömt. Och jag tror att det finns uppenbara poänger i Eli Göndörs tolkning av vad han uppfattar som den utpräglat narcissistiska personlighetstyp som blivit alltmer vanligt förekommande:

”Människor som utgör samhällsfenomenet ser självupptagenhet som en samhällsgärning. Någon slags idé om att vad det jag tycker är så viktigt att alla andra också måste tycka att det är viktigt, vare sig det råkar handla om mens eller vegankost. Handlar det om mens rycker gärna staten dessutom ut och betalar en halv miljon kronor för att uppmuntra självupptagenheten.

   Om inte hela samhället genast ställer upp och finansierar de självupptagna påhitten samt bereder plats i någon tidning eller något debattprogram som också ska älta icke-problem, kommer snabbt ett krav på att alla ska ha rätt till att synas, höras och gärna tvinga alla andra till att se och lyssna och gilla.”

Och att det är Havbys egen agenda som är det allena saliggörande framgår med eftertryck i en uppföljande debattartikel som hon själv har skrivit. Där är det inte längre tal om att det är fyraåringen som var drivande när det gällde familjens kosthållning:

https://www.expressen.se/debatt/infor-veganmat-som-standard-i-alla-skolor/

Det är helt uppenbart så att det är hon och hennes lika rättroende och övertygade man som dikterade villkoren kring vad som ställdes fram på familjens matbord, säkert på det sätt som sekterister alltid har gjort, med ett lagom indignerat patos och med rättrådigheten skinande i ögonen. Jag noterar också att hon, som den, insiktsfulla, självständiga och autonomt tänkande individ hon tycker sig vara, upprepar exakt samma argument som i princip alla veganer gör i den offentliga debatten, en renlärighet som kan få t.o.m. den schabloniserade nidbild av den typiske Sverigedemokraten som brukar presenteras att framstå som en beskrivning som är både ytterst diversifierad och vidsynt. Hennes kunskaper om biotoper, miljöpåverkan m.m., m.m., är väl i bästa fall tämligen obefintlig, vilket kan vara på sin plats, eftersom en djupare analys skulle kunna fräta bort den glans av frälsning som bara en reduktionistisk och snäv världsbild kan utlova.

För att bara nämna ett par saker som veganer verkar vilja förtränga så är det så att förekomsten av kött- och mjölkproduktion otvetydigt är en förklaring till att den natur som vi ser omkring oss i det här landet ser ut som den gör, och att borttagandet av de odlingsytor som skulle ske om vi skulle överge köttproduktionen drastiskt skulle utgöra ett uppenbart hot mot vissa redan nu rödlistade djur- och insektsarter. Vad man också ofta glömmer bort är att kött- och mjölkdjur (den typen av djur är extremt lämpade för att bryta ner växter och förvandla resterna till gödning) producerar gödsel/näring som behövs för att hålla jordarna produktiva. Lite ironiskt är det faktiskt så att t.ex. det ekologiska jordbruket är så dåligt på att producera just gödsel att man har dispens för att använda gödsel från slaktavfall producerat av gårdar som inte är ekologiska. Så när du köper ekologisk vegetabilisk mat så är den inte så förnämlig som du ofta tror, och den är dessutom ofta bokstavligen odlad på benen av döda djur. Soja slutligen, denna närmast helgonförklarade jordbruksprodukt, är inte heller fullt så odelat positiv som den ofta framställs som. Odlingen har inte bara en extremt stor miljöpåverkan (vilket givetvis köttproduktion har i ännu högre grad), det råder också delade meningar om dess hälsoeffekter för människan. Dessutom påverkar den storskaliga sojabönsodlingen växthuseffekten i negativ riktning, och orsakar både miljömässiga och sociala problem. Den som väljer att inte äta kött bör därför inte heller äta produkter baserade på soja, eftersom det är en odling som har en väldigt kraftig och omfattande miljöpåverkan. Ska man äta sojabaserade produkter som är okej så hamnar man i så fall rätt nära den hållning som säger att du kan äta ekologiskt producerat kött. Är det så att man tycker att det är fundamentalt fel att äta kött överhuvudtaget, eftersom det ätandet kan sägas upprätthålla ett system som man tycker är fel på ett grundläggande sätt, så bör man givetvis applicera den inställningen även på sojabaserade produkter. Om man nu vill vara konsekvent vill säga...

Men veganhållning är också otvetydigt i mina ögon i första hand en form av moralisk överlägsenhet, förklädd till ett miljöpatos som inte överdrivet ofta är helt genomtänkt. I grund och botten handlar det om en ovilja att erkänna att upprätthållandet av din existens i praktiken innebär att miljontals andra varelser måste dö. En av de ”roliga” konsekvenserna med en extrem vegansk hållning är för övrigt att vi med största sannolikhet skulle få ett jordklot som vore i princip helt befriat från djur. Den extreme veganen kan kanske därför bäst, och något ironiskt, liknas vid den lika extreme kapitalisten, eftersom ingen av dem vill bli påkommen med blod på händerna. Istället dödar de ”by proxy”, och det på ett mycket effektivt sätt.

Om vi sedan återgår till Havby så kan vi notera att hon i sin debattartikel beskriver sig själv som "insiktsfull". Det gör utan tvekan talibaner, troende marknadsfundamentalister och övriga grupperingar som väl enklast kan inrangeras under den övergripande termen ”fanatiker”. Observera att hon även hänvisar till Malena Ernmans demonstrerande dotter som ett föredöme. Att ha en 15-åring (oavsett dennes/dennas eventuella förtjänster) som politisk ledstjärna tyder inte på att ens förmåga till kritiskt tänkande är överdrivet utvecklat, men det måste väl ändå betraktas som ett steg framåt med tanke på att fröken Havby i den föregående artikeln påstod sig ta råd av en 4-åring när det kom till kosthållning, ett påstående som hon dock, åtminstone implicit, omedelbart tog tillbaka. Och viljan att tro verkar vara ett fundamentalt inslag i hennes liv, något som en blick på vad hennes företag (inregistrerat under det talande namnet Breathing Love) uppges ägna sig åt motsäger inte den saken:

"Som utbildad stresscoach inom Mindfulness, Qi gong, Power Qi gong samt Självkänsla är det tjänster i form av personlig & mental träning som företaget säljer. Företaget säljer tjänster inom ovanstående områden, för att kunderna, eleverna, klienterna ska erbjudas redskap & träning för att både tillsammans med mig som coach men också på egen hand kunna minska stressen och öka välbefinnandet i sitt liv."

Om vi bortser från alla invändningar om bondfångeri o.s.v. som kan riktas mot den där typen av verksamhet så kan vi konstatera att Havby verkar uppfylla de flesta kriterierna för en person som kan sägas vara troende. Den ovanstående verksamhetsförklaringen skulle kunna få oss att tro att hon var en vidsynt individ som var öppen för alternativa tolkningar av världen, men när det kommer till den veganska hållningen så framstår hon närmast som en essé, som en sekteriskt med en manikeistiskt världsbild där allt står och faller med en enda fråga. Att hon sedan verkar försvära sig åt alla modetrender inom den ”alternativa” psykologin gör kanske inte att mitt förtroende för hennes förmåga till kritiskt tänkande ökar på något direkt drastiskt sätt och jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om hon hade varit ung på 60-talet. Då hade hon väl åkt till Indien för att bo på en ashram, knapra svamp och slicka närmaste charlatan till guru i arslet.

Sedan är det givetvis så att hon med största sannolikhet inte har fel i att vi måste ändra våra vanor, och däribland våra kostvanor, radikalt. Dock bommar hon som de flesta huvudpoängen. Hon är 29 år och av den första artikeln framgår det att hon redan har två barn (uppgifter på Twitter gör gällande att det kan finnas fler ätteläggar, men jag har inte fått fram några exakta data om det), vilket innebär att jag för min del med gott samvete kan dra i mig ett halvt kilo rött kött om dagen och skaffa mig en stadsjeep som jag kan ställa på tomgång utanför huset, samt flyga utomlands åtminstone en gång i månaden. Vill du vara mer än blygsamt trovärdig i miljödebatten så är sterilisering, eller åtminstone en stenhårt genomförd ettbarnsstrategi, nämligen det första steget. Men där brukar de flesta snava, och då inte minst veganer.

Slutligen är det synd att vad som i grund och botten är en tänkvärd hållning, väl värd att beaktas på allvar, kapas av individer som Moa Havby. Den ryska demokratiseringen stals av Lenin och Stalin, den arabiska våren förvandlades av auktoritära regimer till ytterligare en period av förtryck, det kinesiska kommunistpartiet mördade alternativen på Himmelska fridens torg och både vänstern och högern stödjer terror för att bekämpa vad de själva uppfattar som förtryck. Ska veganismen, eller i varje fall ett alternativ till det sätt på vilket vi nu lever, verkligen få genomslag så bör nog personer av Havbys modell kopplas bort från rörelsen. Annars kan den revolutionen, precis som de flesta andra revolutioner, vissa sig äta sina barn. Fast i det här fallet är den utvecklingen kanske trots allt inte entydigt negativt...

https://www.corren.se/asikter/ledare/eli-gondor-sjalvupptagenhetens-aktivister-om5528002.aspx

https://www.ratsit.se/890624MHJI00001-Breathing_Love