När kräver Thunbergkulten sitt första dödsoffer?

Jag är på sätt och vis glad och nöjd att ingen läser det jag skriver och att jag inte har en politisk plattform som når den breda massan av flockdjur som befolkar det här landet. För min kritik av Greta Thunberg får Erika Bjerströms kommentarer (https://www.expressen.se/nyheter/klimat/svt-profilen-pahoppad-efter-orden-om-thunberg/) att framstå som rena smickret vid en jämförelse.
 
Jag har sagt det en miljon gånger förut, men det förtjänar att sägas igen. Det är fascinerande hur de som representerar "den goda saken" inte förmår att inse att deras tolkning av världen också är en partsinlaga, och att de som inte okritiskt stämmer in i hallelujakören inte därför nödvändigtvis behöver vara vare sig mörkermän eller ha fel i allt de säger.
Att Greta är en populist och en demagog, precis som Hans Rosling, går helt enkelt inte att avfärda, för det är exakt vad hon är och vad han var. Att det de säger/sa sedan stryker "den goda brigaden" medhårs förändrar inte detta faktum. Och Gretas kommentar angående det hela att, citat...:

"Jag blir ibland kallad 'politisk'. Men jag har aldrig stöttat något politiskt parti, någon politiker eller ideologi. Jag kommunicerar forskning och riskerna kring att misslyckas med att agera på den. Och faktumet att politiken som behövs i dag inte finns, varken till höger, eller till vänster eller i centern. Om någon tror att det jag och forskningen står för propagerar för en politisk inriktning – då säger det mer om den personen än det gör om mig”

...är bara ytterligare ett bevis för att hon borde sätta sig med en bok i en skolbänk och inte på gatan med ett plakat. Om hon är så okunnig och rent ut sagt dum att hon tror att den här typen av debatt kan existera utanför en politisk och ideologisk diskurs då bevisar det bara att hon är en normal, tämligen obegåvad, och extremt ångestdriven 16-åring, med allt vad det innebär av outvecklade kognitiva förmågor, bristande livserfarenhet och extremt rudimentär allmänbildning. Det bevisar också att hennes anhängare är religiöst färgade fundamentalister, helt i avsaknad av självkritik, filosofisk/idéhistorisk bildning, och totalt oförmögna att se på sig själva med ett kritiskt öga. 

Är det några som vi kan kalla nazister, detta skällsord som med närmast ryggradsmässigt betingad automatik tas till vid minsta tecken på att någon är av motsatt uppfattning, så är det fröken Thunbergs anhängare. Detta självfallet inte för att de delar nazismens ideologiskt präglade världsåskådning, utan först och främst för att de agerar på det sätt som ansågs vara föredömligt när det kom till de "spadsoldater" som utgjorde den stora kader som bar upp ledarskiktet i det Tredje riket, dvs som okritisk boskap som bara följer med strömmen utan att opponera sig det minsta. En ironisk (och i mina sarkastiska ögon rätt rolig) poäng är för övrigt att NSDAP, åtminstone rent lagstiftningsmässigt - implementeringen av lagarna gick däremot trögt, på många sätt var en föregångare när det kom till miljöpolitik, inte minst då det kom till djurskydd och lagar mot vivisektion. Att djurrättsaktivister som Henrik Wig, ännu en person som ingår i den alltmer utbredda krets som naziststämplar allt som inte passar in i den egna världsbilden, sedan försöker blanda bort korten i det avseendet förändrar inte den saken (https://nyheter24.se/debatt/874394-henrik-wig-det-ar-dags-att-krossa-myten-om-djurvanliga-nazister) och är i grund och botten bara ett tecken på att den veganska vänstern, som kan sägas vara ideologiskt nära kopplad till Thunbergrörelsen, själv kännetecknas av de problem som en ideologisk förblindelse närmast helt utan undantag förefaller föra med sig. Det avslöjar också den skriande brist på verklighetsanknytning som veganrörelsen kännetecknas av, då de själva ägnar sig åt speciesism och verkar tro sig kunna existera utan att döda. Vilket i sig givetvis på intet sätt ska ses som något försvar för en brutal djurhantering. Men dåligt underbyggda argument blir inte starkare för att man drar upp det vältummade och nötta nazistkortet ur den vänstra bröstfickan.

Vad som är betydligt mera bekymmersamt är att steget från den här typen av fundamentalistisk och sekteristisk miljöaktivism och militant veganism till ren terrorism är extremt kort, och det är knappast orealistiskt att tro att 70-talets vänsterterrorism inom kort kommer att dammas av och plockas fram av samma medelklassvänster som bar upp den tidigare vågen. Själv hyser jag ingen som helst tvekan om att vi inom kort kommer att få se en ny terrorvåg från den rättroende "vänstern", en våg som har miljöargumenten som fundament och som får det tidigare brännandet av SCAN-bilar att framstå närmast som en oskyldig partyploj. Vi får väl se när Thunberg et consortes paranoia kräver sitt första mordoffer, men det lär nog tyvärr inte dröja särskilt länge...

Vem har flest hästar hemma, norrlänningen eller vargen?

En artikel i Travronden (https://www.travronden.se/nyheter/sport/travare-fick-avlivas-skramd-av-varg-155912) berättar om en olycka i Arbrå, då travhästar förirrade sig ur sin hage med påföljden att en av dem bröt benet och som konsekvens därav måste avlivas. I det här fallet, det handlade om en 18-årig häst med mycket blygsamma tävlingsmeriter, framstår ägarna faktiskt som sympatiska, även om jag givetvis saknar belägg för att så också är fallet. Annars är väl i ärlighetens namn inte travsporten, i varje fall inte den som bedrivs på professionell nivå, direkt känd för att ha något överdrivet hjärtnupet förhållande till våra fyrbenta vänner, och mellan 30-40 % av hästarna slaktas direkt (https://www.atl.nu/hast/det-hander-med-travhastarna/) när karriären är över. Det får tårarna som fälldes och kondoleanserna som sändes när femårige Illuminati nyligen skadade sig så allvarligt i hagen att han blev tvungen att avlivas (https://www.expressen.se/sport/trav/tranarens-sorg-det-ar-fruktansvart-tragiskt/) att framstå som minst sagt hycklande. Hade den stackars hästen varit en 11-åring med bara 87 000 kronor på det insprungna kontot och med bara 114 startpoäng så hade ingen brytt sig, nu handlade det om en talangfull häst som kunde ge sina ägare och sin tränare goda inkomster, och då är det givetvis tragik av högsta rang. Vilket som sagt framstår som minst sagt en smula motsägelsefullt när samma häst löper en uppenbar risk att få en kula i pannan så fort han inte själv kan springa in pengarna till havren.

Så i det fallet är hästägarna i Arbrå ett föredöme. Samtidigt finns det en del andra aspekter av det inträffade som är av ett mera dubiöst slag. För säkerhets skull så bör jag inflika att det självfallet är mycket tråkigt när det sker olyckor, men att lasta vargen för att man själv inte kan se till att den inhägnad man använder fungerar som den ska är ett uttryck för en logik som väl inte tillhör de mest stringenta. Jag hade ingenting sagt om vargen hade gett sig på hästarna när de befann sig i inhägnaden, men nu står det uttryckligen att de var på rymmen, och att de blev dessutom skrämda (att det är vargen som skrämt dem är självfallet ett påstående vars sanningshalt är svår att vidimera) och inte attackerade. Vad är det för övrigt som säger att den förolyckade hästen bröt benet just på grund av vargens närvaro? Det fanns uppenbarligen knappast några mänskliga vittnen till det som skedde.

Nu händer det ju i princip åtminstone någon eller några gånger per år att hästar, däribland travhästar, smiter och förvirrar sig ut i trafiken, där de blir påkörda med ett ibland fatalt resultat. Om den slutsatsen (den är inte överdrivet subtilt framförd i artikeln) som vissa av nu drar av det nyligen inträffade, som alltså berodde på rent slarv från den ansvariges sida, är att man vill skjuta av vargbeståndet så bör man därför, i konsekvensens namn, också förespråka att bilisterna skjuts av. De är ju bevisligen skyldiga till hästarnas död, medan fallet mot vargarna enbart vilar på indicier.

Syndabock - Klassisk modell

Syndabock - Amerikansk modell

Syndabock - Norrländsk modell

Nu får man ju som hund-, får eller renägare ersättning för djur som rivs av varg eller andra rovdjur, även om pengarna givetvis inte är allt och inte till fullo kompenserar för att man blir av med ett djur som man är fäst vid. Men även denna ekonomiska sida av vårt förhållande till djuren kan, precis som när det kommer till travhästars avdagatagande, ge ytterligare lite krydda till diskussionen. Vår relation till våra rovdjur är som bekant inte okomplicerat, och vänder vi oss till vårt grannland i väster så kan vi få ett på sitt sätt tämligen roande exempel på hur vi ändå kan dra nytta av de rovdjur som finns i våra skogar och som vissa av oss helst verkar vilja eliminera helt och hållet. De norska samerna krävde nämligen för ett antal år sedan ersättning för de renar som hade slagits av kungsörn, och de kraven var inte direkt blygsamma. Visserligen har Norge den största stammen av kungsörnar i Norden, men de norska ornitologiska experterna konstaterade med illa dold förtjusning (säkert med den ornitologiska sensationen i åtanke) i varje fall att om de norska kungsörnarna tog så mycket ren som samerna uppgav så var de uppenbarligen i den storleksordningen att de borde ha ett vingspann på 20 meter eller mer. Huruvida samtliga ersättningskrav gick igenom, och huruvida det faktiskt finns en oupptäckt fågelart i Norge som får en struts att framstå som en kolibri med dvärgväxt vid en jämförelse kan jag tyvärr inte upplysa om. Men det norska skogarna och fjordarna rymmer säkert en och annan hemlighet som bara väntar på att bli avslöjad.

Som alltid känns det fint att ha något/någon att skylla på. Den ena skyller på Trump, den andra skyller på invandringen, den tredje skyller på vargen. För aldrig är det mitt eget fel att något går åt helvete. Den hållningen är på sitt sätt förståelig, men personligen tror jag nog att den är tämligen kontraproduktiv om den används på ett alltför frekvent sätt. Och innan du skyller på vargen bör du nog fundera på om det inte är du själv som frivilligt spelar fårskallens roll...