Att vara antirasist och fördomsfri är ju något som enbart har
positiva konnotationer och det är väl något som t.o.m. jag har
svårt att invända mot. Men läpparnas bekännelse och de stora
gesternas retorik hamnar rätt ofta i konflikt med en verklighet som
kanske inte till fullo, eller ens till dels, lever upp till den
drömtillvaro som alla dessa blödande hjärtan så gärna vill leva
i och säger sig kämpa för. För när det börjar hetta till och
när du riskerar att mötas av inskränkningar i det liv som du är
van vid att föra, då sätts toleransen och fördomsfriheten helt
plötsligt på undantag. Detta fenomen är knappast vare sig nytt
eller särskilt förvånande för det har varit stora protester förut
när man har velat lägga vårdboende för narkomaner eller boende
för förståndshandikappade i överklassområden. Så att vår över-
och högre medelklass lever efter devisen "hellre tio invandrare
i Rosengård än en på Djursholm" är knappast något som vi ska
tappa hakan inför, men vi kan ju i varje fall roa oss med att titta
på hur det låter när samhällets stöttepelare tycker sig löpa
risken att få in termiter i sina punschverandor.
Det
artiklar som jag refererar till är därför bara att betrakta som
två, tyvärr troligtvis rätt typiska, exempel på hur överklassen
tycker att de ska köpa sig fria från samhällets skuggsidor (vilket
de sällan gör via skattsedeln, för stora delar av den här gruppen
betalar med största sannolikhet mindre i skatt än vad genomsnittet
av arbetar- och underklassen gör, om vi räknar in alla former av
subventioner och avdrag och andra typer av "fringisar").
Nåväl, de fina människor som residerar i Limhamn har i
varje fall uttryckt oro för att man har haft mage att bygga
hyresrätter mitt bland noblessen, hyresrätter som låter
svartingar, socialbidragstagare och annat oknytt beblanda sig med den
finare vita delen av
befolkningen:
https://www.expressen.se/kvallsposten/oron-vaxer-hyresgaster-flyttar-in-i-rika-stadsdelen/
Vi
tar några citat:
"Många av oss betalar dyrt för
att bo här och så flyttar det in en granne med sociala
komplikationer. Det känns inte så kul, säger Mia Lindroth, som har
en bostadsrätt i det nybyggda området."
Och
varför kan Lindroth betala dyrt för sin bostadsrätt? Jo, för att
egendomsförhållandena är så skeva i det här landet och för att
de ekonomiska klyftorna ökar. Hon är en del av problemet, men det
är hon uppenbarligen helt inkapabel att förstå.
"Det
här är inte rätt sätt att integrera människor. Jag vet inte
vilket sätt man ska göra det på, men att trycka in dem i en
stadsdel som de mer eller mindre förstör och sänker värdet på är
fel, säger Camilla Marinus."
Rätt sätt att
integrera människor på är givetvis att låta dem bo kvar i
slumghetton och få dem att nöja sig med att arbeta som vård- och
hemtjänstpersonal för överklassen. Observera också Marinus oro
för att värdet på hennes bostad sjunker. För vi kan ju inte gärna
begära att vi fortsätter att ta in invandrare och/eller ömma för
socialfall om det samtidigt innebär att socialgrupp 1:s privilegier
börjar nötas i kanten. Det är ju direkt horribelt att den typen av
människor som verkligen har förtjänat sin rikedom också måste
börja dela med sig.
"Vi sparade intensivt i flera
år för att kunna köpa oss till ett område där det känns
tryggare och där vi bor med människor i samma livssituation som
vi."
Jag är rätt säker på att den här
personen tillhör den grupp som gärna går ut och demonstrerar mot
segregationen och för Black Lives Matters och MeToo och andra
viktiga sociala problem. För visst är det ett problem att det
svenska samhället är segregerat, men inte f-n vill jag att det ska
bo blattar i mitt fina bostadsområde. Och det faktum att jag själv
vill bo med "människor i samma livssituation" är givetvis
inte alls segregation, det är ett fritt val.
I
Trollhättan är överklassen i sin tur upprörda över att man ska
bussa invandrade elever till en finare skola där deras välartade
vita barn
går:
Vi
tar några citat igen, citat som bevisar att ekonomiskt sett är nog
de här människorna välbärgade, när det kommer till intelligens
och förmåga att inta ett vidare perspektiv så förefaller de
däremot tillhöra de sämst lottade i samhället.
Hela
förslaget är en statssocialistisk idé, säger pappan Johan
Svensson.
Observera att "statssocialism" går
alldeles utmärkt när den mynnar ut i Rot- och Rutavdrag, borttagen
förmögenhets- och arvsskatt, räntesubventioner, låga
amorteringskrav, sänkt skatt för företagande, m.m., m.m. När
staten däremot ställer lite krav på medborgarna och förväntar
sig att de ska ha förståelse för att ett samhälle kräver allas
deltagande på åtminstone hyggligt jämlika villkor, då tar det hus
i helvete och då dammas t.o.m. det gamla kommunistspöket av.
På
skolan Kronan i östra delen av staden, går endast 35 procent av
eleverna ut nian med gymnasiebehörighet. Majoriteten har utländsk
bakgrund. Medan närapå alla av Strömslundsskolans elever har
svenska som modersmål och bra betyg. Här i ett av Trollhättans
mest attraktiva områden finns ”bykänsla” och historia.
Bland
de som upprörs över den eventuella bussningen av elever finns Rita
Svensson, som har varit aktiv som liberal politiker i Trollhättan.
Tydligare än så behöver det väl inte sägas att liberalers,
centerpartisters och miljöpartisters påstådda invandringsvänlighet
inte är någonting annat än en ytlig fernissa som lätt flagnar när
de själva börjar mötas av de problem som en stor invandring av
outbildade människor oundvikligen för med sig. Och, återigen,
segregationen är inget egentligt problem, så länge jag själv
tillhör vinnarna.
Men pappan Johan Svensson tror inte
att integration kan uppnås genom att bussa hit elever och tvinga
fram blandade klasser. Det hade varit bättre att låta dem som vill
frivilligt att söka sig till skolor på andra sidan stan, menar han.
[---] Men så fort det finns en frivillighet, då väljer man utifrån
egna premisser, var man vill bosätta sig och låta sina barn växa
upp.
Observera överklassens "verklighetsförankring".
Tror Johan Svensson på fullt allvar att en person som har en
genomsnittlig inkomst på lite drygt 10 000 kronor (medelinkomsten i
vissa områden i Rosengård) har möjlighet att "välja"
någonting i sin tillvaro, mer än vilket fabrikat av krossade
tomater som han/hon ska köpa? Det enda herr Svensson bevisar med det
yttrandet är att han utan tvekan måste vara ett offer för det jag
kallar för "talkbristen på barnavårdscentralen", dvs han
gled som nyfödd ur barnmorskans grepp och landade med huvudet före
på barnavårdscentralens betonggolv.
Jag kan inte låta
bli att tänka att man lägger det här förslaget för att gömma de
svagpresterande eleverna, genom att sprida ut dem. Då försvinner de
ju i statistiken och resultatet kommer se bra ut, säger Henrik, en
pappa på Hälltorpsskolan, en annan skola i villaområdet på den
västra sidan, som också kan läggas ned.
Hur man
ska kunna "gömma" svagpresterande elever på det sätt som
Henrik (tydligen heter han bara så) antyder går i varje fall över
min i och för sig låga horisont. Du får ju fortfarande ett
individuellt betyg, och för att ta en enkel liknelse, om du har 30
duvor samlade på ett ställe eller väljer att sprida ut dem bland
kråkpopulationen, så upphör de ju därför inte med att vara
duvor. Och om det är så att "resultatet ändå kommer att se
bra ut", vilket alltså i praktiken innebär att svagpresterande
invandrade elever automatiskt kommer att få bra betyg om de hamnar
på andra skolor, så kan vi ju tolka det på tre sätt. Antingen A)
att det är ett alldeles lysande förslag att bussa de här eleverna,
eftersom de kommer att prestera oerhört mycket högre, B) Henrik är
livrädd för att hans egna barn ska få sänkta betyg på grund av
det här, eller slutligen C) den skola som Henriks barn går på
ägnar sig åt avancerad betygsinflation, dvs de barn som tillhör
den vita ariska härskarrasen får fina betyg oavsett om de är
förtjänta av det eller ej, och den praktiken riskerar att bli
avslöjad när det kommer elever som inte tillhör den rätta etniska
överklassgruppen.
Det här är ju Nazityskland återigen.
Överklassen tyckte illa om Hitler för att han var plump och vulgär
och inte hade riktigt rätt manér. På samma sätt vill den svenska
överklassen gärna distansera sig från SD och Trump och hovera sig
över sin egen fördomsfrihet och tolerans. Men när de börjar känna
sig hotade, ja då visar sig deras rätta jag i all sin skröplighet. Men som en av mina
bekanta sa, man behöver inte skrapa särskilt hårt på den blåa
ytan för att det bruna ska komma fram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar