Den svenska ekonomiska överklassen har nu gått ut med ett upprop där de kritiserar Migrationsverket för s.k. kompetensavvisningar. Det handlar om svenska företagare och miljardärer som tycker sig vara drabbade av stelbenta regler när det kommer till hur arbetskraftsinvandringen hanteras.
Värt att notera är att det här absolut inte handlar om de otal gånger när vi skickar tillbaka "outbildat slödder". Nej då, en lågutbildad muslim kan vi lika gärna returnera till Afghanistan omgående, för han/hon är ju inte produktiv, och då har man inget som helst människovärde utifrån de socialdarwinistiska ideal som råder inom företagsvärlden. Det här handlar istället om "driftiga" och "kompetenta" människor, och det är som alla vet något helt annat än outbildade barn från krigsområden. Och det är väl inte överdrivet långsökt att tro att de miljardärer som har skrivit under det här uppropet också per automatik ser sig som självskrivna medlemmar i denna utvalda kast av förnämliga individer som de nu står upp för, och att de gärna vill se sig som en Guds gåva till resten av mänskligheten.
Då år det ju samtidigt lite roligt att konstatera att Jenny Lindén Umes, som ligger bakom uppropet, har ärvt sina pengar och sitt företag av sin far, vilket givetvis gäller även för en hel del av de övriga miljardärerna. Men det är klart, man får väl i dessa tider av genetiska förklaringsmodeller förutsätta att driftigheten visar sig redan på spermienivå? Den kompetens som jag utgår ifrån att dessa miljardärer antar sig besitta tar sig dock dessvärre också en del mindre smakliga uttryck, som när HM betalar löner på omkring 700-800 kronor i månaden till sina arbetare i Bangladesh. Att man sedan från HM:s sida ursäktar sig med att andra företag gör samma sak, en typ av ursäkt som femåringar brukar tillgripa när de klappar till någon med spaden i sandlådan, är väl ett tydligt tecken på att kompetens och moralisk mognad inte direkt är frukter från samma träd. Men vad som talar här är givetvis ingenting annat än det rena egenintresset, förklätt till något som av den naive iakttagaren kan tolkas som ett humanistiskt credo.
För som alltid när det kommer till företag av rejäl storleksordning så är det i grunden helt och hållet pengarna som det handlar om. Johan Attby, vars bolag har det i det här sammanhanget mycket passande namnet Fishbrain (även om man får förutsätta att det också har startats ett upprop bland guppies och neontetror där de protesterar mot den kränkning som det innebär att bli förknippade med Attby och hans kumpaner) kan väl ses som ett belysande exempel i just det avseendet. Attby och hans företag fick se en av sina anställda bli utvisad eftersom de, trots att de på sedvanligt manér anlitade en konsult (som givetvis har hela ansvaret för det skedda, Attby är ett "offer"), hade bommat att förse den anställde med rätt försäkringar. Nu, säger Attby med krokodiltårarna glänsande i ögonen, kommer det att kosta fiskhjärnorna i hans företag minst 100 000 kronor att anställa en ny programmerare. Det är väl ingen vild gissning att utgå ifrån att den programmeraren kommer att hämtas från Indien, ett land som Sverige och andra västländer har plundrat på högutbildad arbetskraft under en längre tid. Det är nämligen så svenska (och för den delen givetvis alla större företag oavsett nationalitet) visar den "solidaritet" och "medmänsklighet" som Richard Båge har mage att prata om. Man parasiterar, plundrar och utnyttjar varje litet kryphål som finns för den egna vinningens skull, något som Joel Bakan visar med eftertryck i sin lika roande som oroande bok The Corporation - The Pathological Pursuit of Profit and Power.
Och det finns egentligen inga problem med det, ett företag är ingenting annat än ett profitmaximerande rovdjur, det ligger i sakens natur. Vad som däremot är direkt störande är när människor utnyttjar sin ekonomiska position till att framställa sitt nakna egenintresse som ett tecken på medmänsklighet och godhet. Om det nu bara var det som det handlade om, hur kommer det sig i så fall att t.ex. HM fortsätter att behandla sina lågutbildade textilarbetare som avfall? Jo just det, en textilarbetare är ju närmast per definition inte vare sig "driftig" eller kompetent". Och är du inte det, då blir ditt värde som människa rätt fort devalverat när Jenny Lindén och hennes rika polare låter medmänskligheten tala...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar