Ett nyhetsinslag i TV4 som jag såg av en tillfällighet
behandlade valet i Ungern under morgondagen. Föga förvånande konstaterade
reportaget att den främlings- och invandrarfientliga hållning som Victor Orban
gör sig till talesman för går hem i första hand bland äldre på landsbygden. Man
ställde också, allt enligt de numera obligatoriska regianvisningarna, fula, oartikulerade och gamla medlemmar av en
förment landsbygdsbefolkning som var helt på Fides sida mot en yngre och snyggare
representant för stadsbefolkningen, vars uppgift var att tjänstgöra som taleskvinna för oss
bekymrade demokrater.
Ungern ser ut ungefär som Sverige med en befolkning på knappt 10 miljoner. Av dessa uppger ungefär 80 % att de etniskt sett betraktar sig som ungrare (det finns dock större mörkertal än i Sverige och tydligen går det att uppge mer än en etnisk tillhörighet). Ser man till urbanitet så är likheterna också relativt slående, då Ungern har en stor stad (Budapest) med 1,7 miljoner invånare och en samling städer av ordinärt svenskt snitt (100 000-200 000 invånare). Drygt en tredjedel av den ungerska befolkningen bor i varje fall i städer som vi skulle betrakta som anständigt stora, och som i varje fall inte kan räknas som landsbygd.
Nu har Ungern en negativ demografisk kurva, d.v.s. befolkningen minskar (Hurra för Ungern!), precis som i en del andra östeuropeiska länder. Detta gör givetvis att ålderssnittet på befolkningen är relativt högt. Men detta ska samtidigt pareras med att den genomsnittliga förväntade livslängden inte är överdrivet lång med västerländska mått mätt.
I vilket fall som helst så utgår vi då ifrån att 6 miljoner ungrare lever på landsbygden. Om vi säger att de lever i 75 år, så innebär det att det, vid en helt jämn fördelning vilket knappast överensstämmer med verkligheten, finns ungefär 80 000 människor i varje årskull. Räknar vi med att en "gammal" människa är över 60 år så innebär det att den ungerska landsbygden är befolkad med 15 x 80 000 = 1,2 miljoner gamla människor. Tar vi sedan bort två miljoner yngre ungrare från de knappt 10 miljoner som det totalt sett finns, så återstår det ungefär 8 miljoner röstberättigade individer i landet. Vid det senaste valet fick Fides (Orbans parti) 114 av parlamentets 199 platser. Nu känner jag inte till det ungerska valsystemet och vet inte om det är fullständigt proportionellt i förhållande till röstetalen, eller om de ägnar sig åt valkretstrams enligt engelsk modell (Rotten Boroughs o.s.v.). Men om vi säger att antalet mandat är proportionerligt i förhållande till avgivna röster så innebär detta (vid ett hundraprocentigt valdeltagande) att Fides fick omkring 4,6 miljoner röster (114 av 199 platser = 57 % - 57 % av 8 miljoner = 4,6 miljoner). Mot detta kan invändas att det inte förekom något fullständigt valdeltagande, men det säger samtidigt ingenting om vem som i så fall avstod från att rösta. Det kan, så länge exakta siffror saknas i det avseendet, lika gärna vara gamlingen på landsbygden som den unga stadsbon.
Av detta framgår alltså att Fides knappast kan förlita sig enbart på rösterna från de äldre på landsbygden, utan att frågan sannolikt är betydligt mera komplex än så. Däremot passar den tolkningen givetvis alldeles utmärkt ihop (och här kommer min poäng) med den propagandistiska bilden av "den främlingsfientlige" som en obildad bondläpp helt utan både vett och bildning. Exakt samma bild lanseras i Sverige, något som skär sig rätt rejält när man betänker att SD är störst i vissa inkomstskikt där det knappast finns överdrivet många representanter för en lågutbildad landsbygdsbefolkning:
"Bland dem som tjänar 400 000 till 600 000 kronor om året är exempelvis SD största parti." (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-sd-s-framgangar-bland-arbetare-en-rysare-for-s).
I Sverige är det alltså så att SD faktiskt i första hand kan betraktas som ett akademikerparti, i varje fall om vi tittar till den inkomstgrupp där de har proportionellt sett störst stöd (därmed inte sagt att den gruppen består enbart, eller ens företrädesvis av akademiker, men det är i varje fall inte arbetare och lågutbildade som uppbär löner av den här storleken). Samma sak gäller troligtvis Ungern, inte minst eftersom Fides framgångar annars blir tämligen svårförklarliga. Men i den självbild som den svenska rättroende medelklassen strävar så hårt efter att vidmakthålla så får inte ens tanken uppstå att de själva är minst lika stora "rasister" som den grupp som de så gärna misstänkliggör i just det avseendet.
Därav detta envist upprepade mantra om att det är den obildade, gamla och lantliga befolkningen som står för allt ont i den här världen. (Jag undrar just om de politiska korrekta kasten har tittat en gång för mycket på Den sista färden?). Detta är givetvis ett om inte renodlat rasistiskt, så i varje fall ett utpräglat fördomsfullt tolkningsraster, och det sätt på vilket det fungerar är kanske inte direkt subtilt, även om det givetvis är effektivt, åtminstone för de redan övertygade. Genom att applicera den här typen av fördomsfulla tolkningsmallar målar man upp en (i det här fallet) potentiell Fides-supporter såsom varande gammal, ful, dum, outbildad, lantis, m.m., m.m., och lyckas därigenom med en strategi som både smutskastar de här personerna och som på samma gång förvandlar deras politiska åsikter till nästintill enbart ett resultat av just de "defekter" som deras liv så uppenbart innehåller. Detta samtidigt som man själv, både implicit och explicit, säger sig tillhöra den unga, vackra, intelligenta, kosmopolitiska och vidsynta delen av mänskligheten. Skillnaden mellan det här tänkesättet och det tänkesätt som inte tillerkände den färgade befolkningen i USA någon kapacitet att fatta självständiga politiska beslut är en gradskillnad, inte en artskillnad. Att detta ideologiska filter sedan, precis som i vilken rasistisk diskurs som helst, placerar skulden för det som går åt helvete på ”den andre” är kanske på sitt sätt roande, men bara om man uppskattar en mycket svart och pessimistisk humor.
Ungern ser ut ungefär som Sverige med en befolkning på knappt 10 miljoner. Av dessa uppger ungefär 80 % att de etniskt sett betraktar sig som ungrare (det finns dock större mörkertal än i Sverige och tydligen går det att uppge mer än en etnisk tillhörighet). Ser man till urbanitet så är likheterna också relativt slående, då Ungern har en stor stad (Budapest) med 1,7 miljoner invånare och en samling städer av ordinärt svenskt snitt (100 000-200 000 invånare). Drygt en tredjedel av den ungerska befolkningen bor i varje fall i städer som vi skulle betrakta som anständigt stora, och som i varje fall inte kan räknas som landsbygd.
Nu har Ungern en negativ demografisk kurva, d.v.s. befolkningen minskar (Hurra för Ungern!), precis som i en del andra östeuropeiska länder. Detta gör givetvis att ålderssnittet på befolkningen är relativt högt. Men detta ska samtidigt pareras med att den genomsnittliga förväntade livslängden inte är överdrivet lång med västerländska mått mätt.
I vilket fall som helst så utgår vi då ifrån att 6 miljoner ungrare lever på landsbygden. Om vi säger att de lever i 75 år, så innebär det att det, vid en helt jämn fördelning vilket knappast överensstämmer med verkligheten, finns ungefär 80 000 människor i varje årskull. Räknar vi med att en "gammal" människa är över 60 år så innebär det att den ungerska landsbygden är befolkad med 15 x 80 000 = 1,2 miljoner gamla människor. Tar vi sedan bort två miljoner yngre ungrare från de knappt 10 miljoner som det totalt sett finns, så återstår det ungefär 8 miljoner röstberättigade individer i landet. Vid det senaste valet fick Fides (Orbans parti) 114 av parlamentets 199 platser. Nu känner jag inte till det ungerska valsystemet och vet inte om det är fullständigt proportionellt i förhållande till röstetalen, eller om de ägnar sig åt valkretstrams enligt engelsk modell (Rotten Boroughs o.s.v.). Men om vi säger att antalet mandat är proportionerligt i förhållande till avgivna röster så innebär detta (vid ett hundraprocentigt valdeltagande) att Fides fick omkring 4,6 miljoner röster (114 av 199 platser = 57 % - 57 % av 8 miljoner = 4,6 miljoner). Mot detta kan invändas att det inte förekom något fullständigt valdeltagande, men det säger samtidigt ingenting om vem som i så fall avstod från att rösta. Det kan, så länge exakta siffror saknas i det avseendet, lika gärna vara gamlingen på landsbygden som den unga stadsbon.
Av detta framgår alltså att Fides knappast kan förlita sig enbart på rösterna från de äldre på landsbygden, utan att frågan sannolikt är betydligt mera komplex än så. Däremot passar den tolkningen givetvis alldeles utmärkt ihop (och här kommer min poäng) med den propagandistiska bilden av "den främlingsfientlige" som en obildad bondläpp helt utan både vett och bildning. Exakt samma bild lanseras i Sverige, något som skär sig rätt rejält när man betänker att SD är störst i vissa inkomstskikt där det knappast finns överdrivet många representanter för en lågutbildad landsbygdsbefolkning:
"Bland dem som tjänar 400 000 till 600 000 kronor om året är exempelvis SD största parti." (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-sd-s-framgangar-bland-arbetare-en-rysare-for-s).
I Sverige är det alltså så att SD faktiskt i första hand kan betraktas som ett akademikerparti, i varje fall om vi tittar till den inkomstgrupp där de har proportionellt sett störst stöd (därmed inte sagt att den gruppen består enbart, eller ens företrädesvis av akademiker, men det är i varje fall inte arbetare och lågutbildade som uppbär löner av den här storleken). Samma sak gäller troligtvis Ungern, inte minst eftersom Fides framgångar annars blir tämligen svårförklarliga. Men i den självbild som den svenska rättroende medelklassen strävar så hårt efter att vidmakthålla så får inte ens tanken uppstå att de själva är minst lika stora "rasister" som den grupp som de så gärna misstänkliggör i just det avseendet.
Därav detta envist upprepade mantra om att det är den obildade, gamla och lantliga befolkningen som står för allt ont i den här världen. (Jag undrar just om de politiska korrekta kasten har tittat en gång för mycket på Den sista färden?). Detta är givetvis ett om inte renodlat rasistiskt, så i varje fall ett utpräglat fördomsfullt tolkningsraster, och det sätt på vilket det fungerar är kanske inte direkt subtilt, även om det givetvis är effektivt, åtminstone för de redan övertygade. Genom att applicera den här typen av fördomsfulla tolkningsmallar målar man upp en (i det här fallet) potentiell Fides-supporter såsom varande gammal, ful, dum, outbildad, lantis, m.m., m.m., och lyckas därigenom med en strategi som både smutskastar de här personerna och som på samma gång förvandlar deras politiska åsikter till nästintill enbart ett resultat av just de "defekter" som deras liv så uppenbart innehåller. Detta samtidigt som man själv, både implicit och explicit, säger sig tillhöra den unga, vackra, intelligenta, kosmopolitiska och vidsynta delen av mänskligheten. Skillnaden mellan det här tänkesättet och det tänkesätt som inte tillerkände den färgade befolkningen i USA någon kapacitet att fatta självständiga politiska beslut är en gradskillnad, inte en artskillnad. Att detta ideologiska filter sedan, precis som i vilken rasistisk diskurs som helst, placerar skulden för det som går åt helvete på ”den andre” är kanske på sitt sätt roande, men bara om man uppskattar en mycket svart och pessimistisk humor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar