Den ”breda smakens” diktatur – Hur vår ovilja att se oss själva hindrar oss från att se andra

Ordfront har beslutat sig för att stoppa utgivningen av Lionel Shrivers' The Mandibles på grund av att den är påstått rasistisk gentemot muslimer. Det är inget att låta sig förvånas över och något som bör tolkas som ännu ett tecken på att en stalinistisk form av historieskrivning och -revisionism breder ut sig allt mer i det här landet. Vi kan väl i varje fall vara tämligen säkra på att Salman Rushdies Satansverserna aldrig hade getts ut under de omständigheter som nu råder, och att vi därmed också hade sluppit den långdragna historien med fatwor och annat som redan för trettio år sedan gjorde stora hål i skrovet på den svenska akademi som därefter har ägnat sig med om möjligt ännu större omsorg åt att sänka sig själv.

Men vi bryr oss för tillfället inte så mycket om det, utan ägnar oss åt en grundläggande och vida spridd missuppfattning som även Hynek Pallas, som kritiserar Ordfronts agerande, gör sig till talesman för. Han konstaterar nämligen att: "Få samtidsfrågor är i dag lika viktiga att förstå som varför stora grupper omfamnar politik som är invandrarkritisk eller rasistisk."

Denna fråga, som verkar vara ett stort bekymmer för lejonparten av den rättänkande delen av befolkningen, kan givetvis inte besvaras under de premisser som frågeställningens själva kontext begränsar den till. Svaret är dessutom underförstått, de som argumenterar utifrån invandrarkritiska och/eller rasistiska grundförutsättningar har tänkt fel och nu måste vi upplysa dem om den rätta vägen så att de kan kliva in på den och vandra med oss övriga till det toleranta paradis som ligger framför oss om bara vi alla skådar ljuset. Det må vara hur det är med den saken, själv konstaterar jag att frågan är felställd, eftersom den utgår från en axiomatisk bild av människan som inte överensstämmer med verkligheten. Tittar man på hur mänskligheten har betett sig ur ett historiskt perspektiv, tittar man på hur gruppdynamik fungerar, och tittar man på de psykiska grunddispositioner som de flesta av oss är försedda med så är svaret på frågan fullständigt självskrivet. Det svaret låter så här (skrivet med versaler för att budskapet ska gå fram även till den trögare delen av befolkningen):

MÄNNISKOR TYCKER INTE OM DEM/DET SOM ÄR OLIKA DEM SJÄLVA!

Det är därför att börja från helt fel vinkel om vi ska försöka förstå ett fenomen utifrån dess normalläge. Vi behöver istället titta på de människor som verkligen är toleranta och fördomsfria, men de är en så sällsynt grupp att det nästintill är lättare att hitta en levande dront. Däremot finns det mängder av människor som tror att de är toleranta, fördomsfria och allmänt präktiga, men den uppfattningen beror i första hand på att de riktar sina fördomar mot ett mera legitimt mål, och inte minst på grund av att de riktar sin kritik utåt och inte bryr sig om att skärskåda sina egna försanthållanden. Det hela är ett exempel på vad jag brukar kalla för "skivsamlingssyndromet". Frågar du människor som är engagerade musiklyssnare så säger i princip alla att de har en "bred musiksmak". Lyssnar du på deras skivsamling däremot, då framgår det tämligen omedelbart att det mesta låter ungefär likadant. Men det anses "fint" att vara öppen för olika musikriktningar, på samma sätt som vi tycker oss vara lite bättre om vi påstår oss uppskatta människor som lever sina liv på ett annat sätt än vi själva gör. Men det är tomma ord, floskler som vi häver ur oss för att framstå som bättre än vad vi är, både för oss själva och inte minst för omgivningen. Inser man inte det så lär det aldrig gå att råda verklig bot på rasism och andra former av fördomsfullhet. Om vi nu inte ska låta klona fram de kommande generationerna så att vi alla kan bli exakt lika varandra? Men då skulle vi säkert raskt hitta nya skillnader som vi kunde slå ner på. I verklighetens rike för de blinda blir nämligen inte den enögde kung, han blir snart ostraciserad och får vara glad om han inte stenas på kuppen.

https://www.expressen.se/kultur/bocker/det-ar-inte-rasism-att-vilja-forsta/