Jens Liljestrand verkar ha drabbats mycket hårt av hettan,
för han har vräkt ur sig mängder med dumheter under den senaste tiden, närmast
av Lars Lindström-klass. I sin senaste krönika försvarar han en segregerande
festival, där enbart kvinnor, transpersoner och ickebinära (det lär väl av
förklarliga skäl inte bli så många av den sistnämnda gruppen) är välkomna. Festivalen
kallar sig själv dessutom för ”Statement” (visst är det härligt med
anglicismer…?) och då kan det väl vara på sin plats att titta på vilket budskap
som de ansvariga vill förmedla, och givetvis, eftersom hans inlägg var
utgångspunkten, hur Liljestrand väljer att förhålla sig till detta.
Sedan kan man i och för sig tycka att det här inte är någonting att bli upprörd över, men det som stör mig är bristen på konsekvens. Jag citerar nu (kursiverat nedan) ett Flashbackinlägg från en person som i varje fall utifrån det här inlägget verkar vara sansad och inte helt tappad bakom en vagn (https://www.flashback.org/t2852981p18):
"Anledningen till att folk är upprörda och trötta angående det här jippot är förmodligen på grund av det extrema dubbeltänket som försiggår. Dessa nyfeminister pratar ofta om hur man absolut inte ska döma eller klassa individer efter deras grupptillhörighet - det är rasism, fascism, sexism, rasifiering, funkofobi, uttryck för maktstrukturer och skadligt för samhället! Alla är bara en individ, och ska minsann inte låta sig styras av de grupper ''en råkat födas in i!'' Men när det gäller vita män är det fritt fram, bara att hata på. Den vita uteliggaren i Stockholm är ju på något sätt mindre utsatt än Kawesa eller Alice Bah - för han är ju vit. Vita förtrycker, heteronormen förtrycker, smala förtrycker, patriarkatet förtrycker, ord förtrycker, ALLA förtrycker minsann de stackars kvinnorna i dagens hemska samhälle. Borde då inte nyfeministerna, som verkligen tror på detta, föregå med gott exempel? Såklart inte, det räcker ju med att skriva ''det är männens fel!''"
Faktaresistensen är uppenbar hos de här individerna, och viljan att tolka världen och generalisera utifrån de egna ideologiska filtren är påtaglig. Skribenten på Flashback hänvisar i sitt inlägg även till en artikel i Forskning och Framsteg, och även om den artikeln inte berör just den här aktuella frågan, så är den ändå intressant i sammanhanget, eftersom den påvisar ett problematiskt mönster, en form av verklighetsförnekelse som verkar bli allt mer utbredd. När islamologen Jan Hjärpe avfärdar resultaten av den omfattande undersökning som har gjorts, och då av ett seriöst institut, så gör han det givetvis för att resultatet inte passar in i hans försanthållanden. Ingen behöver väl tveka om att han hade godtagit uppgifter från samma forskningsinstitut om de uppgifterna hade strukit honom medhårs. Och när en person av Hjärpes kaliber gör på det sättet så inser man lätt att det här är ett mycket allvarligt problem. För när människor som uttryckligen säger sig vilja värna om allas lika rättigheter ägnar sig åt generaliseringar, stereotypiseringar och rent fördomsspridande så finns det till slut inte kvar någon frizon där ett fungerande samtal faktiskt kan föras.
Det kan därför vara intressant att undersöka på vilka grunder den här typen av arrangemang startas. Upprinnelsen verkar vara Bråvalla-festivalen, som lades i malpåse efter att rapporter om sexuella övergrepp hade fått stor spridning i massmedia. Utan att på något sätt bagatellisera de faktiska brott som begås så kan det kanske trots allt vara på sin plats att titta på vad som döljer sig bakom de braskande rubrikerna och den upprörda retorik som åtföljde dem.
Sedan kan man i och för sig tycka att det här inte är någonting att bli upprörd över, men det som stör mig är bristen på konsekvens. Jag citerar nu (kursiverat nedan) ett Flashbackinlägg från en person som i varje fall utifrån det här inlägget verkar vara sansad och inte helt tappad bakom en vagn (https://www.flashback.org/t2852981p18):
"Anledningen till att folk är upprörda och trötta angående det här jippot är förmodligen på grund av det extrema dubbeltänket som försiggår. Dessa nyfeminister pratar ofta om hur man absolut inte ska döma eller klassa individer efter deras grupptillhörighet - det är rasism, fascism, sexism, rasifiering, funkofobi, uttryck för maktstrukturer och skadligt för samhället! Alla är bara en individ, och ska minsann inte låta sig styras av de grupper ''en råkat födas in i!'' Men när det gäller vita män är det fritt fram, bara att hata på. Den vita uteliggaren i Stockholm är ju på något sätt mindre utsatt än Kawesa eller Alice Bah - för han är ju vit. Vita förtrycker, heteronormen förtrycker, smala förtrycker, patriarkatet förtrycker, ord förtrycker, ALLA förtrycker minsann de stackars kvinnorna i dagens hemska samhälle. Borde då inte nyfeministerna, som verkligen tror på detta, föregå med gott exempel? Såklart inte, det räcker ju med att skriva ''det är männens fel!''"
Faktaresistensen är uppenbar hos de här individerna, och viljan att tolka världen och generalisera utifrån de egna ideologiska filtren är påtaglig. Skribenten på Flashback hänvisar i sitt inlägg även till en artikel i Forskning och Framsteg, och även om den artikeln inte berör just den här aktuella frågan, så är den ändå intressant i sammanhanget, eftersom den påvisar ett problematiskt mönster, en form av verklighetsförnekelse som verkar bli allt mer utbredd. När islamologen Jan Hjärpe avfärdar resultaten av den omfattande undersökning som har gjorts, och då av ett seriöst institut, så gör han det givetvis för att resultatet inte passar in i hans försanthållanden. Ingen behöver väl tveka om att han hade godtagit uppgifter från samma forskningsinstitut om de uppgifterna hade strukit honom medhårs. Och när en person av Hjärpes kaliber gör på det sättet så inser man lätt att det här är ett mycket allvarligt problem. För när människor som uttryckligen säger sig vilja värna om allas lika rättigheter ägnar sig åt generaliseringar, stereotypiseringar och rent fördomsspridande så finns det till slut inte kvar någon frizon där ett fungerande samtal faktiskt kan föras.
Det kan därför vara intressant att undersöka på vilka grunder den här typen av arrangemang startas. Upprinnelsen verkar vara Bråvalla-festivalen, som lades i malpåse efter att rapporter om sexuella övergrepp hade fått stor spridning i massmedia. Utan att på något sätt bagatellisera de faktiska brott som begås så kan det kanske trots allt vara på sin plats att titta på vad som döljer sig bakom de braskande rubrikerna och den upprörda retorik som åtföljde dem.
Tittar vi då på antalet sexbrott som anmäldes på
Bråvallafestivalen så uppgick de till 25 stycken 2016 och 13 stycken 2017.
Besöksantalet var då drygt 52 000 år 2016 och drygt 45 000 år 2017. Om vi utgår
ifrån att alla dessa brott verkligen är brott och att samtliga har utförts av
män, samt att hälften av publiken (det är troligtvis en underskattning) består
av män, så får vi följande procent sexualförbrytare på just Bråvallafestivalen.
2016: 26000/25 = 0,9 promille, 2017: 22500/13 = 0,6 promille. Det är alltså
inte ens en person på tusen som begår någon form av övergrepp under de här
förutsättningarna, och det framgår inte heller om samma gärningsman står bakom
flera av de anmälda brotten, något som självfallet skulle sänka den
procentuella andelen sexförbrytare ytterligare. Utan att på något sätt hänvisa
till det som en förmildrande omständighet så bör vi samtidigt också ta hänsyn
till att det florerar rikligt med droger på den här typen av festivaler, något
som givetvis påverkar både offer och förövare och i varje fall bör tas med i
beräkningen. Även om vi håller oss till grundförutsättningen att det verkligen
rör sig om brott och att det enbart är män som är förövare, så framgår det
alltså att det nu startas en "mansfri" festival med utgångspunkt från
en generalisering som bygger på vad som måste betraktas som rena
undantagsfakta. 99,9 % av de närvarande männen på Bråvallafestivalen begick inte
någonting som ens kom i närheten av ett sexualbrott, men detta hindrar inte
vissa lättmanipulerade individer från att dra vad som bäst bör kallas för hysteriska
och överspända slutsatser om mäns beteende rent generellt. Vi kan nog sluta oss
till att grunderna för den här typen av könsbundna beteendebedömningar i varje
fall inte har mer fog för sig än den "faktabas" som utgjorde grunden
för Nürnberglagarna.
Går vi sedan vidare i fördomsträsket (ett träsk av både negativ
och positiv natur) så är det uppenbarligen så, om vi ägnar oss åt att tolka de
outsagda grundförutsättningarna, att det inte förekommer några som helst
övergrepp bland lesbiska kvinnor, transpersoner och ickebinära, medan män
däremot, trots att statistiken visar annorlunda, nästintill helt utan undantag
begår sexuella övergrepp (uppenbarligen närmast som ett rutinartat beteende).
Rapporter om t.ex. uppenbara missförhållanden inom Priderörelsen talar dock
sitt tydliga språk för att så inte nödvändigtvis är fallet, men vi bortser från
det för tillfället. Vi får väl dessutom för anständighetens skull låtsas att
alla lesbiska kvinnor är Guds gåva till mänskligheten (även om Petra Östergren
hänvisar till närmast bisarra siffror som säger någonting helt annat, se länk
nedan) och att transpersoner och övriga bokstavssexuella är lika vänsälla och
goda som om de vore en korsning mellan en nunna och en flickscout. Att
resterande delen av besöksgruppen, d.v.s. heterosexuella kvinnor i gemen, är
helt oskyldiga och aldrig överhuvudtaget begår någonting som skulle kunna
betraktas som ett övergrepp eller rent av en kriminell handling är givetvis
någonting som uppenbarligen inte ens behöver bevisas. Vi får ju inte låta den
faktiska verkligheten störa vår noggrant konstruerade bild av den.
Om vi sedan återgår till Liljestrands pinsamma artikel så
kan vi till att börja med fokusera vårt intresse på det ”tankeväckande” faktum
att Liljestrand använder sig av ett underlag från en person, som dessutom råkar
vara hans fru, och därifrån drar slutsatser om en hel grupps beteende och
dessutom tolkar in och förklarar i detalj varför just den gruppen reagerar som
den gör. Den typen av resonemang är att betrakta som ett paradexempel på det
sättet på vilket rasistiska och stereotypa fördomar sprids, d.v.s. utifrån en
mycket begränsad och dessutom förvanskad bild av verkligheten som säger mer om
iakttagaren (frun) än om det objekt som hon iakttar, och som inte
överhuvudtaget låter den utifrån bedömda personen/gruppen komma till tals.
I linje med det sättet att resonera, och de slutsatser och beteenden som Liljestrand både godtar och lovordar med det resonemanget som grund, så har jag väldigt svårt att se hur han ska kunna undgå att försvara en festival där vi inte släpper in vissa invandrargrupperingar, eftersom de faktiskt är överrepresenterade i en del brottsstatistik (se t.ex. BRÅ – Rapport 2005:17, länk nedan). Det bör givetvis göra att vi därför kan sluta oss till att samtliga invandrare av viss etnicitet är kriminella, något som bör göra det angeläget att de inte deltar i olika former av offentliga festligheter där vi vill hålla nere brottsfrekvensen. Jag har också väldigt svårt att se att det finns några hinder för att stoppa handikappade och olika religiösa grupperingar från att delta i den här typen av evenemang, eftersom (om vi hårddrar Liljestrands eget exempel med den joggande mannen) de uppenbarligen kommer att röra sig på ett sätt som inte passar den större gruppen. Det måste väl vara helt legitimt att de som inte kan bete sig på samma sätt som den stora gruppen, och som kanske av olika skäl måste springa åt motsatt håll, helt enkelt får avstå från den aktiviteten? Alla störande element bör avlägsnas, det ska vi väl ändå kunna fordra (Obs! Ironi…).
Liljestrand kallar sig säkert liberal, och det är intressant, och egentligen rätt sorgligt, att se hur liberalismen alltmer tappar greppet om det basala värnandet av individens frihet, och hur den låter sig kapas av intoleranta grupperingar som, givetvis i namnet av just den frihet som de beskär, säger sig vilja jobba för och värna ett samhälle som är tolerant, öppet och fritt från fördomar. Det finns nog få ord i den mänskliga vokabulären vars förfäktande har dödat så många människor som just "frihet". Det var inte för inte som Hitlers SA betraktade sig själva som en frihetsrörelse som skulle befria Tyskland från förtryckarna (judar och andra misshagliga grupper) och uppenbarligen har vi inte lärt oss någonting av det. Att agera segregerande gentemot en grupp i påstått brottsbekämpande syfte, vilket är denna festivals ursäkt för ett upplägg som i praktiken bör vara rättsvidrigt, är uppenbarligen fullt korrekt när det handlar om vissa grupperingar. I konsekvensen namn bör det därför vara korrekt även rent generellt. Kanske kan vi rentav bygga egna festivalområden för de grupper som inte kan sköta sig tillräckligt bra för att få vara med på de rättrogna frihetsälskarnas fest? För säkerhets skull kan vi väl också slänga upp lite taggtrådsstängsel och några vakttorn runt det festivalområdet, så att vi kan se till att "besökarna" verkligen sköter sig den här gången. Det finns gott om intressanta historiska förebilder vad det gäller den typen av "festivaler", så rent organisationsmässigt bör det inte vara några större problem att få det att fungera. Sedan får vi väl låta Eagles framträda på den stora scenen med jämna mellanrum, så att budskapet från Hotel California kan trummas in med emfas, för visst är det så att vi bör poängtera för dem som har löst entré till dessa evenemang att "you can check out, but you can never leave..."
https://www.expressen.se/kronikorer/jens-liljestrand/hoppas-pa-en-underbar-och-fantastisk-mansfri-festival/
I linje med det sättet att resonera, och de slutsatser och beteenden som Liljestrand både godtar och lovordar med det resonemanget som grund, så har jag väldigt svårt att se hur han ska kunna undgå att försvara en festival där vi inte släpper in vissa invandrargrupperingar, eftersom de faktiskt är överrepresenterade i en del brottsstatistik (se t.ex. BRÅ – Rapport 2005:17, länk nedan). Det bör givetvis göra att vi därför kan sluta oss till att samtliga invandrare av viss etnicitet är kriminella, något som bör göra det angeläget att de inte deltar i olika former av offentliga festligheter där vi vill hålla nere brottsfrekvensen. Jag har också väldigt svårt att se att det finns några hinder för att stoppa handikappade och olika religiösa grupperingar från att delta i den här typen av evenemang, eftersom (om vi hårddrar Liljestrands eget exempel med den joggande mannen) de uppenbarligen kommer att röra sig på ett sätt som inte passar den större gruppen. Det måste väl vara helt legitimt att de som inte kan bete sig på samma sätt som den stora gruppen, och som kanske av olika skäl måste springa åt motsatt håll, helt enkelt får avstå från den aktiviteten? Alla störande element bör avlägsnas, det ska vi väl ändå kunna fordra (Obs! Ironi…).
Liljestrand kallar sig säkert liberal, och det är intressant, och egentligen rätt sorgligt, att se hur liberalismen alltmer tappar greppet om det basala värnandet av individens frihet, och hur den låter sig kapas av intoleranta grupperingar som, givetvis i namnet av just den frihet som de beskär, säger sig vilja jobba för och värna ett samhälle som är tolerant, öppet och fritt från fördomar. Det finns nog få ord i den mänskliga vokabulären vars förfäktande har dödat så många människor som just "frihet". Det var inte för inte som Hitlers SA betraktade sig själva som en frihetsrörelse som skulle befria Tyskland från förtryckarna (judar och andra misshagliga grupper) och uppenbarligen har vi inte lärt oss någonting av det. Att agera segregerande gentemot en grupp i påstått brottsbekämpande syfte, vilket är denna festivals ursäkt för ett upplägg som i praktiken bör vara rättsvidrigt, är uppenbarligen fullt korrekt när det handlar om vissa grupperingar. I konsekvensen namn bör det därför vara korrekt även rent generellt. Kanske kan vi rentav bygga egna festivalområden för de grupper som inte kan sköta sig tillräckligt bra för att få vara med på de rättrogna frihetsälskarnas fest? För säkerhets skull kan vi väl också slänga upp lite taggtrådsstängsel och några vakttorn runt det festivalområdet, så att vi kan se till att "besökarna" verkligen sköter sig den här gången. Det finns gott om intressanta historiska förebilder vad det gäller den typen av "festivaler", så rent organisationsmässigt bör det inte vara några större problem att få det att fungera. Sedan får vi väl låta Eagles framträda på den stora scenen med jämna mellanrum, så att budskapet från Hotel California kan trummas in med emfas, för visst är det så att vi bör poängtera för dem som har löst entré till dessa evenemang att "you can check out, but you can never leave..."
https://www.expressen.se/kronikorer/jens-liljestrand/hoppas-pa-en-underbar-och-fantastisk-mansfri-festival/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar