Det finns en metodik i den mesta galenskap – Men då måste vi också vilja se den

Uttalat känslomässigt baserad argumentation har alltid förekommit i den offentliga diskussionen, och det utpräglade välgörenhets- och insamlingssamhälle som vi nu rör oss mot i allt hastigare steg gör bara den tendensen allt mer accentuerad. Vi ska vara "engagerade", vi ska "brinna" för både det ena och det andra, och vi ska sola oss i vår egen moraliska glans genom att inta de rätta ståndpunkterna och absolut inte ifrågasätta varför vi ska tycka så som vi blir mer eller mindre åthutade att göra. Det innebär inte på något sätt att de moraliska ståndpunkterna därför bör vara fel, men som alltid ligger den moraliska rättrådigheten som en blank filt över huvudet på den som är företrädare för den, och blotta tanken på att det kan gå att relativisera utgångspunkten för det moraliska ställningstagandet och kanske inta en mera nyanserad och konsekventialistiskt orienterad hållning betraktas närmast som en akt av blasfemi. Det är kanske inte det mest konstruktiva utgångsläge som en diskussion kan ha.

I en artikel i dagens Aftonblad citeras en psykiatriker som är verksam i hamnstaden Mytilini på den grekiska ön Lesbos, i anslutning till det flyktingläger som är beläget på ön (ett läger som AB har ägnat mycket uppmärksamhet åt). Enligt den artikeln förefaller det som om i princip alla som kommer till lägret är traumatiserade och krigsskadade:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/dd1odz/psykiatrikern-forhallandena-i-flyktinglagret-ar-omanskliga

Denna vinkling gjorde mig lite nyfiken, för tydligen är flyktingströmmen från Syrien på väg att ebba ut eller i varje fall minska, även om den typen av prognoser givetvis inrymmer ett stort mått av osäkerhet. För att få lite mer konkret information om vilka typer av migranter som finns i lägret Lesbos vände jag mig därför till grekisk media, och hittade då en Atenbaserad dagstidning som beskriver samma läger på detta sätt:

http://www.ekathimerini.com/225403/article/ekathimerini/news/nearly-13000-migrants-and-refugees-registered-at-moria-camp-in-2017

Där framgår det att även om majoriteten (lite drygt 71 %) av flyktingarna kommer från Syrien, Afghanistan och Irak så finns det människor i lägret från ett drygt 60-tal olika länder, däribland även från Sydamerika och de karibiska öarna. Där pågår mig veterligt inga storskaliga, och knappt ens några småskaliga krig, vilket självfallet inte därför nödvändigtvis bör innebära att de som bor där lever i paradiset.

De förhållande som råder i lägret på Lesbos är tveklöst inte alls trevliga, men det finns givetvis en krass förklaring till varför lägret ser ut som det gör, och varför grekerna behandlar flyktingarna på det sätt som de gör. Iraks befolkning uppgår till 40 miljoner individer, Aghanistan har för sin del 37 miljoner invånare, medan Syrien bidrar med 21 miljoner (om vi räknar in de syrier som befinner sig på flykt utanför landets gränser). Det är tre länder. I övrigt är det svårt att få korrekta uppgifter angående underlaget till hur många människor det kan handla om eftersom artikeln inte nämner vilka länder det rör sig om, men Sydamerika (som består av 14 länder) har en befolkning på drygt 400 miljoner. Afrika har för sin en befolkning på omkring 1,2 miljarder, fördelat på 58 länder. De här siffrorna har också några år på nacken och befolkningen lär i varje fall inte ha minskat efter det. Till detta kommer ytterligare några länder i Asien förutom de redan nämnda (Irak o.sv.) och de flesta av de länderna är extremt folkrika. Men vi nöjer oss med att utgå ifrån siffrorna för Sydamerika och Afrika när vi gör en liten "extrapolering" och delar då 1,6 miljarder med 72 länder, vilket gör en genomsnittsbefolkning på 22,2 miljoner i snitt per land. 64 (det antal länder som det finns migranter ifrån på Lesbos) x 22,2 innebär 1,42 miljarder människor som potentiella migranter/flyktingar. Vi tar en låg siffra som utgångspunkt för vidare beräkning och räknar då med att endast 5 % av de här människorna av olika skäl vill lämna sina länder och söka sig till Europa. 1,42 x 0,05 således, vilket gör ungefär 71 miljoner människor. Skulle vi t.ex. istället ha använt oss av flyktingvågen från Syrien som utgångspunkt (3 miljoner av 21 = 14,3 %) så hade vi hamnat på drygt 200 miljoner potentiella immigranter till Europa. Men vi nöjer oss med den förstnämnda siffran, den är tillräckligt alarmerande.

För är det någon som på fullt allvar tror att de europeiska länderna bara i nuläget kan ta emot 71 miljoner människor? (I den beräkningen ingår alltså inte framtida flyktingströmmar beroende på bl.a. den hejdlösa nativitet som finns i de här länderna och de oroligheter som den för med sig i sitt släptåg). Den personen borde i så fall bli föremål för någon form av rättspsykiatrisk undersökning och därefter inspärrad i sitt eget lilla läger med madrasserade väggar. Det finns därför en fullt logisk förklaring till varför grekerna gör som de gör (för trots att de har problem med att sköta sina statsfinanser, främst på grund av låg skattemoral, så är grekerna inga dumskallar), och det är helt krasst så att man genom att mer eller mindre medvetet skapa ett vidrigt flyktingläger gör det oerhört mycket mindre attraktivt för människor från utomeuropeiska länder att söka sig hit. Skulle behandlingen av migranterna se helt motsatt ut så skulle också migrationsströmmen med största sannolikhet förvandla det vi nu ser till en svagt strilande rännil vid en jämförelse. Grekerna gör helt enkelt resten av Europa en tjänst, så enkelt är det. Sedan är det givetvis otrevligt så det förslår och ingenting som jag tycker är särskilt lyckat. Men de som pratar om humanitär behandling och om öppna gränser verkar lida av ett närmast totalt tunnelseende, en oförmåga att koppla det enskilda och säkert mycket behjärtansvärda fallet till en större helhetsbild. Det är samma typ av människor och tänkande som tycker att alla ska ha rätt att hugga ner träd för att få bränsle för att koka sin mat, och som sedan står och gapar av förvåning över att de lever i ett totalt kalhygge. Det är snällt, men det är samtidigt naivt och extremt kortsynt. Naivitet är möjligtvis charmigt hos små barn, men när den visar sig hos vuxna blir jag enbart irriterad. Och tvärtemot vad  många tror så är det inte de onda gärningarna som har varit guide vid mänsklighetens vandring från den ena katastrofen till den andra, det är, som det gamla talesättet så riktigt säger, de goda intentionerna som har slutat i massmord, hungerkatastrofer och förödelse. Snällhet är fint, men är man snäll utan att sätta upp gränser och krav så förvandlar man sig snart från en hjälpare till ett offer. Och i en värld av enbart offer lär ingen överleva särskilt länge.

https://www.migrationsinfo.se/antalet-asylskande-vntas-minska-under-2017-201