Den fullkomligt avgudade Hans Rosling tyckte som bekant att allting
i världen gick att bevisa med statistik, så då gör vi väl ett försök att tolka det som sker genom det filter som han använde sig av. Jag har i det syftet (med hjälp av Fragile
States Index och Worldometers) roat mig med att jämföra världens 10 mest
instabila länder med världens 10 mest stabila. Det finns givetvis mängder med
parametrar som ska vägas in och det här är bara en ögonblicksbild, men något
säger det väl i varje fall, både om sakernas tillstånd nu och om vad som
eventuellt är på väg att hända.
De parametrar som jag har tittat närmare på är befolkningstillväxten sedan 1950 (dvs. under knappt 70 år), tillgången till sötvatten (vars eventuella bristfällighet är en uppenbar källa till konflikter, svält och hungersnöd) och slutligen medianåldern på befolkningen i de olika länderna. Det sistnämnda är en uppenbar indikation på var ytterligare konflikter och problem kan (observera, jag säger "kan" inte "bör") uppstå, eftersom en yngre befolkning tveklöst innebär en befolkningstillväxt som inte har stagnerat. En tillväxt av den arten kommer då troligtvis att leda till ytterligare konflikter, eftersom knappa resurser då ska fördelas bland ännu fler individer.
Nåväl, så här ser det ut i nuläget:
Världens 10 mest instabila länder (enligt Fragile States Index)
Land Befolkningstillväxt Sötvattenstillgång* Medianålder
De parametrar som jag har tittat närmare på är befolkningstillväxten sedan 1950 (dvs. under knappt 70 år), tillgången till sötvatten (vars eventuella bristfällighet är en uppenbar källa till konflikter, svält och hungersnöd) och slutligen medianåldern på befolkningen i de olika länderna. Det sistnämnda är en uppenbar indikation på var ytterligare konflikter och problem kan (observera, jag säger "kan" inte "bör") uppstå, eftersom en yngre befolkning tveklöst innebär en befolkningstillväxt som inte har stagnerat. En tillväxt av den arten kommer då troligtvis att leda till ytterligare konflikter, eftersom knappa resurser då ska fördelas bland ännu fler individer.
Nåväl, så här ser det ut i nuläget:
Världens 10 mest instabila länder (enligt Fragile States Index)
Land Befolkningstillväxt Sötvattenstillgång* Medianålder
sedan 1950
1. Sydsudan cirka 420 % bristfällig / siffra saknas 18,7
2. Somalia cirka 570 % 1,6 % 16,6
3. Yemen cirka 560 % försumbar 19,4
4. Syrien** cirka 585 % 1,1 % 20,5
5. Centralafr. rep. cirka 260 % 12 % 17,9
6. Kongo dem. r. cirka 595 % 3,32 % 18,9
7. Sudan cirka 635 % 5 % 19
8. Tchad cirka 520 % 1,9 % 16,2
9. Afghanistan cirka 365 % försumbar 17,6
10. Zimbabwe cirka 530 % 1 % 19,1
Medelvärde cirka 504 % 2,69 % (1,65 %)*** 18,4
Världens 10 mest stabila länder (enligt Fragile States Index)
1. Finland cirka 38 % 10,2 % 42,5
2. Norge cirka 66 % 5,2 % 39,3
3. Schweiz cirka 83 % 4,2 % 42,4
4. Danmark cirka 35 % 1,5 % 41,7
6. Irland cirka 66 % 2 % 37,2
8. Australien cirka 204 % 0,8 % 37,5
9. Sverige cirka 43 % 9 % 40,9
10. Nya Zeeland cirka 150 % 1,6 % 37,4
11. Kanada cirka 169 % 8,6 % 40,7
12. Tyskland cirka 18 % 2,2 % 46
Medelvärde cirka 87 % 4,53 % 40,6
Island (5:a) och Luxemburg (7:a) har plockats bort från listan, eftersom de länderna är för små för att vara bra jämförelseobjekt. Båda har visat upp en förhållandevis hög befolkningstillväxt (Island 139 % och Luxemburg 100 %), men det handlar inte om mer än 300 000-400 000 människor allt som allt. Givetvis en tung belastning för de länderna, men i ett globalt perspektiv av mindre betydelse.
Vi ser då att befolkningstillväxten i de instabila länderna har varit nästan 6 (5,79) gånger så hög som i de stabila, i sig en indikation på att en stor befolkning inte nödvändigtvis är den välsignelse som bl.a. merkantilismens förespråkare hävdade.
Vi ser också att vattentillgången i de instabila länderna är antingen knappt 60 % (i den välvilliga tolkningen) eller omkring 37 % (i den krassa tolkningen) av den som föreligger i de stabila länderna. Detta finns givetvis ytterligare ett antal parametrar som måste till i den här ekvationen för att den ska bli rättvisande, eftersom vattentillgången i det här fallet är baserat på landets totala areal. Ett geografiskt sett litet land kan alltså förefalla ha god tillgång till vatten, medan det i själva verket har betydligt mindre tillgångar än ett till arealen större land. Till detta kommer givetvis oundvikligen befolkningens storlek, och vattentillgången per capita är egentligen den enda faktor som är riktigt intressant. Men då befolkningen genomsnittligt sett är betydligt större i de instabila länderna så är det nog ingen drastisk slutsats om vi konstaterar att vattentillgången där är relativt sett mycket låg per capita i förhållande till den som råder i de stabila länderna.
Medianåldern är givetvis en tydlig indikation på vad som kommer att hända i framtiden när det kommer till befolkningstillväxt o.s.v.. Nu för tiden kan vi ju rubba de naturgivna förutsättningarna för barnafödande och på konstgjord väg låta kvinnor som för länge sedan har lämnat fertil ålder föda barn. Det hör dock ännu så länge, som tur är, till den typ av bisarr lyxkonsumtion som bara vi i västvärlden kan ägna oss åt. Håller vi oss dock till de vanliga biologiska förutsättningarna när det gäller barnalstrande så är kvinnan som mest fertil i åldern 20-35 år, därefter avtar chansen att hon blir gravid på ett naturligt sätt i takt med stigande ålder. Eftersom de siffror som anges här är medianåldern, så innebär det att hälften av befolkningen i de instabila länderna ännu inte har nått den "fertila ram" som vi här pratar om (20-35 år), medan det samtidigt också finns en stor grupp människor i vart och ett av de länderna som befinner sig i det åldersspann som vi här pratar om (återigen 20-35 år). Det är nog ingen överdrift att hävda att lågt räknat åtminstone 70-80 % av befolkningen i de här länderna i varje fall rent teoretiskt har goda förutsättningar att skaffa barn.
Tittar vi istället på de stabila länderna så framgår det att minst hälften av befolkningen har uppnått en ålder som gör att de befinner sig utanför den mest fertila åldern, och räknar vi in även de som är mellan 35 och 40 år, och de som redan har skaffat barn och inte vill ha fler (vilket bör vara betydligt fler i de stabila länderna än i de instabila med tanke på åldersstrukturen) så är det nog ingen våghalsig tolkning om vi drar den slutsatsen att omkring 70 % av befolkningen i de stabila länderna inte kommer att bidra vidare till den befolkningsexplosion som fortfarande (trots Roslings bedyranden om motsatsen) är i full gång på den här planeten.
Sedan är det givetvis upp till var och en vad han/hon drar för slutsatser av ovanstående siffror. Att det finns gott om skäl att känna oro för den här planetens, och inte minst mänsklighetens, överlevnad råder det dock inget tvivel om.
* I Syriens siffror ingår även de omkring 5 miljoner syrier som befinner sig på flykt runtom i världen. Att inte ta med dem i en beräkning som är avsedd att visa på eventuella negativa effekterna av befolkningsexplosionen vore inte överdrivet rättvisande.
** Centralafrikanska Republiken är det minsta landet rent befolkningsmässigt bland de 10 mest instabila länderna, med bara omkring 4,7 miljoner invånare, trots att landet är en halv gång till så stort som Sverige. Jag har därför gjort en extra beräkning vad det gäller den genomsnittliga tillgången till sötvatten, eftersom Centralafrikanska Republikens ovanligt höga siffra annars riskerar att göra beräkning väl optimistisk. Landet är det med bred marginal befolkningsmässigt minsta av de 10 på listan över de instabila länderna, men har alltså i särklass mest sötvatten. Ironiskt onekligen...
*** Källa till vattentillgången är Wikipedia, vilket givetvis inte är helt invändningsfritt. Men den här parametern är i vilket fall som helst (vilket nämns i texten ovan) något som behöver utvecklas mer för att ge en rättvisande bild.
http://fundforpeace.org/fsi/data/
1. Sydsudan cirka 420 % bristfällig / siffra saknas 18,7
2. Somalia cirka 570 % 1,6 % 16,6
3. Yemen cirka 560 % försumbar 19,4
4. Syrien** cirka 585 % 1,1 % 20,5
5. Centralafr. rep. cirka 260 % 12 % 17,9
6. Kongo dem. r. cirka 595 % 3,32 % 18,9
7. Sudan cirka 635 % 5 % 19
8. Tchad cirka 520 % 1,9 % 16,2
9. Afghanistan cirka 365 % försumbar 17,6
10. Zimbabwe cirka 530 % 1 % 19,1
Medelvärde cirka 504 % 2,69 % (1,65 %)*** 18,4
Världens 10 mest stabila länder (enligt Fragile States Index)
1. Finland cirka 38 % 10,2 % 42,5
2. Norge cirka 66 % 5,2 % 39,3
3. Schweiz cirka 83 % 4,2 % 42,4
4. Danmark cirka 35 % 1,5 % 41,7
6. Irland cirka 66 % 2 % 37,2
8. Australien cirka 204 % 0,8 % 37,5
9. Sverige cirka 43 % 9 % 40,9
10. Nya Zeeland cirka 150 % 1,6 % 37,4
11. Kanada cirka 169 % 8,6 % 40,7
12. Tyskland cirka 18 % 2,2 % 46
Medelvärde cirka 87 % 4,53 % 40,6
Island (5:a) och Luxemburg (7:a) har plockats bort från listan, eftersom de länderna är för små för att vara bra jämförelseobjekt. Båda har visat upp en förhållandevis hög befolkningstillväxt (Island 139 % och Luxemburg 100 %), men det handlar inte om mer än 300 000-400 000 människor allt som allt. Givetvis en tung belastning för de länderna, men i ett globalt perspektiv av mindre betydelse.
Vi ser då att befolkningstillväxten i de instabila länderna har varit nästan 6 (5,79) gånger så hög som i de stabila, i sig en indikation på att en stor befolkning inte nödvändigtvis är den välsignelse som bl.a. merkantilismens förespråkare hävdade.
Vi ser också att vattentillgången i de instabila länderna är antingen knappt 60 % (i den välvilliga tolkningen) eller omkring 37 % (i den krassa tolkningen) av den som föreligger i de stabila länderna. Detta finns givetvis ytterligare ett antal parametrar som måste till i den här ekvationen för att den ska bli rättvisande, eftersom vattentillgången i det här fallet är baserat på landets totala areal. Ett geografiskt sett litet land kan alltså förefalla ha god tillgång till vatten, medan det i själva verket har betydligt mindre tillgångar än ett till arealen större land. Till detta kommer givetvis oundvikligen befolkningens storlek, och vattentillgången per capita är egentligen den enda faktor som är riktigt intressant. Men då befolkningen genomsnittligt sett är betydligt större i de instabila länderna så är det nog ingen drastisk slutsats om vi konstaterar att vattentillgången där är relativt sett mycket låg per capita i förhållande till den som råder i de stabila länderna.
Medianåldern är givetvis en tydlig indikation på vad som kommer att hända i framtiden när det kommer till befolkningstillväxt o.s.v.. Nu för tiden kan vi ju rubba de naturgivna förutsättningarna för barnafödande och på konstgjord väg låta kvinnor som för länge sedan har lämnat fertil ålder föda barn. Det hör dock ännu så länge, som tur är, till den typ av bisarr lyxkonsumtion som bara vi i västvärlden kan ägna oss åt. Håller vi oss dock till de vanliga biologiska förutsättningarna när det gäller barnalstrande så är kvinnan som mest fertil i åldern 20-35 år, därefter avtar chansen att hon blir gravid på ett naturligt sätt i takt med stigande ålder. Eftersom de siffror som anges här är medianåldern, så innebär det att hälften av befolkningen i de instabila länderna ännu inte har nått den "fertila ram" som vi här pratar om (20-35 år), medan det samtidigt också finns en stor grupp människor i vart och ett av de länderna som befinner sig i det åldersspann som vi här pratar om (återigen 20-35 år). Det är nog ingen överdrift att hävda att lågt räknat åtminstone 70-80 % av befolkningen i de här länderna i varje fall rent teoretiskt har goda förutsättningar att skaffa barn.
Tittar vi istället på de stabila länderna så framgår det att minst hälften av befolkningen har uppnått en ålder som gör att de befinner sig utanför den mest fertila åldern, och räknar vi in även de som är mellan 35 och 40 år, och de som redan har skaffat barn och inte vill ha fler (vilket bör vara betydligt fler i de stabila länderna än i de instabila med tanke på åldersstrukturen) så är det nog ingen våghalsig tolkning om vi drar den slutsatsen att omkring 70 % av befolkningen i de stabila länderna inte kommer att bidra vidare till den befolkningsexplosion som fortfarande (trots Roslings bedyranden om motsatsen) är i full gång på den här planeten.
Sedan är det givetvis upp till var och en vad han/hon drar för slutsatser av ovanstående siffror. Att det finns gott om skäl att känna oro för den här planetens, och inte minst mänsklighetens, överlevnad råder det dock inget tvivel om.
* I Syriens siffror ingår även de omkring 5 miljoner syrier som befinner sig på flykt runtom i världen. Att inte ta med dem i en beräkning som är avsedd att visa på eventuella negativa effekterna av befolkningsexplosionen vore inte överdrivet rättvisande.
** Centralafrikanska Republiken är det minsta landet rent befolkningsmässigt bland de 10 mest instabila länderna, med bara omkring 4,7 miljoner invånare, trots att landet är en halv gång till så stort som Sverige. Jag har därför gjort en extra beräkning vad det gäller den genomsnittliga tillgången till sötvatten, eftersom Centralafrikanska Republikens ovanligt höga siffra annars riskerar att göra beräkning väl optimistisk. Landet är det med bred marginal befolkningsmässigt minsta av de 10 på listan över de instabila länderna, men har alltså i särklass mest sötvatten. Ironiskt onekligen...
*** Källa till vattentillgången är Wikipedia, vilket givetvis inte är helt invändningsfritt. Men den här parametern är i vilket fall som helst (vilket nämns i texten ovan) något som behöver utvecklas mer för att ge en rättvisande bild.
http://fundforpeace.org/fsi/data/
http://www.worldometers.info/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar