När liberaler "tänker" till - Per T. Ohlsson går vilse i sina drömmar

Per T Ohlsson, en av många kanske inte överdrivet begåvade liberaler, som kallar sig själv för "senior columnist" (vad det är för fel på en svensk titel framgår inte...) i de uppslag som han får publicera i Sydsvenskan med en veckas mellanrum, har tänkt till. Det är synd att säga att resultatet är direkt imponerande. Men så länge du ylar med i flocken så kan du alltid förvänta dig att de flesta nickar instämmande. Och vad det anbelangar Ohlsson själv så har han nog anspråk på att vara något av en ledarvarg.

Nåväl, i en artikel från den 2 maj så stödjer han sitt resonemang på en undersökning som European Council on Foreign Relations har gjort. Vad Ohlsson också undviker att nämna är att Ivan Krastev, en av medförfattarna till studien är kopplad till "The Centre for Liberal Strategies", en tankesmedja som har som första punkt på dagordningen att: "To trace the historical growth and political consequences for the EU project and democracy in Modern Society of illiberal, nativist, and antidemocratic populist parties." Det är svårt att invända mot den inriktningen, och jag har definitivt inga principiella problem med det. Men man bör trots allt ha i åtanke att det inte existerar någonting sådant som "objektiva fakta" inom samhällsvetenskaperna, och att dina egna ideologiska "försanthållanden" oundvikligen påverkar hur du tolkar den information som världen förser dig med. Det är om inte annat Ohlssons text ett tydligt bevis för.

Ohlsson brukar så gott som alltid dölja ihåligheten i sina resonemang och de intellektuella tillkortakommanden som han inte sällan verkar lida av genom att referera till olika studier/litteratur av politisk art, och då företrädesvis på engelska. Det är som alla som har läst en akademisk avhandling vet viktigt att slänga in rätt referenser oavsett om de är adekvata i sammanhanget eller ej. Det är vad jag brukar kalla för "Wittgenstein-syndromet".

Nåväl, eftersom studien, åtminstone om man läser den på det sätt som Ohlsson gör, stryker hans egna ideologiska övertygelser medhårs så har Ohlsson inte brytt sig om att analysera den närmare. Den kommer nämligen fram till att, som Ohlsson formulerar det med illa dold tillfredsställelse, "en överväldigande majoritet av svenskarna, 67 procent, anser att USA:s politiska system har slagits sönder". Detta i.o.m. Trumps presidentperiod. Nu ljuger i och för sig Ohlsson när han redovisar de här siffrorna, eller om vi vill vara snälla så kan vi väl kalla det för att han "friserar siffrorna" på det sätt som så ofta görs när man vill driva igenom sin egen tolkning. För i själva verket ser det ut så här enligt den undersökning som han refererar till:

 

https://ecfr.eu/publication/the-crisis-of-american-power-how-europeans-see-bidens-america/

Jag tänker inte hävda att jag är någon språklig expert, men när Ohlsson anser att de svenskar som tycker att det amerikanska politiska systemet är "Somewhat broken" i själva verket säger att det har "slagits sönder"så ska vi nog vara glada och nöjda över att han inte arbetar som bilmekaniker. För om vi sa åt honom att vi behövde byta vindrutetorkare så skulle han då i konsekvensens namn troligtvis påstå att det vi egentligen har sagt är att bilen är totalt skrotfärdig. Och, vilket Ohlsson också väljer att förtiga, om vi använder oss av hans tolkning så är det 31 % av svenskarna som anser att det svenska politiska systemet har slagits fullständigt sönder och samman. Det skulle sannerligen vara en mycket stor källa till oro om så vore fallet.

Nu ska jag vara näsvis. Jag tycker om att vara det eftersom jag är en småsint, missunnsam och elak person. Studien som ECFR gjorde omfattar 15 000 nuvarande och före detta EU-medborgare (Storbritannien ingår i studien). De elva länder som studien omfattar har en sammanlagd befolkning på 415 miljoner människor. Sveriges andel består således av en 41,5-del av den totala befolkningen i de länder som undersökningen omfattade, vilket således bör leda till följande lilla uträkning: 15 000 / 41,5 = 361 personer.

Om studien är proportionerligt genomförd vad det gäller fördelning av de olika nationaliteter som ingår i EU, vilket vi väl bör förutsätta, så är det alltså drygt 350 svenskar som har fått säga sin mening i den här frågan. Det är givetvis ett statistiskt underlag som är på tok för litet för att det överhuvudtaget ska kunna gå att dra några säkerställda slutsatser av det. Det är Ohlsson noga med att inte nämna. Vi får väl hoppas att han har observerat det åtminstone, men vi ska nog inte ta det för givet.

Men, nu kommer det allra roligaste (och samtidigt på ett sätt mest skrämmande) knorren på Ohlsson svamlande. Måns Herngren och Hannes Holm gjorde för många herrans år sedan ett humorprogram för SVT med titeln Propaganda-TV. Jag tror att det var i det programmet som Herngren gick runt på Stockholms gator och frågade människor han mötte om de tyckte att Svenska Akademien skulle behållas eller om den skulle läggas ner. Nu reserverar jag mig för att jag inte har någon koll på Herngren och Holms urvalskriterier eftersom de säkert har fått fler svar än de som visades i programmet, men de intervjuobjekt som då fick säga sin mening i vår statliga television var unisona i sin åsikt att Svenska Akademien minsann skulle behållas. Då var Herngren elak nog att ställa en följdfråga som löd "Och vad gör då egentligen Svenska Akademien?" Ingen av de som hade försvarat institutionens existens kunde svara på den frågan och pinsamhetens rodnad infann sig omgående på deras kinder.

Då återgår vi till svenskarna och deras uppfattning om det amerikanska politiska systemet. Den minnesgode kommer ihåg att 67 procent av de intervjuade svenskarna (vilket alltså bör vara omkring 240 personer) enligt Ohlssons tolkning tycker att nämnda system har slagits sönder. Jag hade då, elak som jag är, bett dessa personer att de talade om för mig hur det amerikanska politiska systemet är uppbyggt och på vilket sätt det har slagits sönder? Hur många tror du hade kunnat svara på den frågan? En handfull möjligtvis, knappast fler.

Vad ECFR:s undersökning mäter i det här avseendet är nämligen inte (här kommer associationen till Herngren & Holms TV-program att få ännu en dimension) vad den intervjuade svensken egentligen vet om det amerikanska politiska systemet och dess eventuella funktionalitet. Vad undersökningen i själva verket mäter är i vilken omfattning svenskarna som individer har tagit till sig den "flak" (ett begrepp som är förknippat med Noam Chomsky och Edward S. Herman - jag rekommenderar filmen ManufacturingConsent som finns på Youtube - och som syftar på massmedial propaganda, från början är dock ordet en förkortning för den tyska benämningen på luftvärnseld, eller rättare sagt de kanoner som avfyrar den, dvs flugabwehrkanone) som svensk media har ägnat sig åt i det här avseendet. Den mäter alltså massmedias genomslag, för den andel av den svenska pressen som inte var direkt Trumpfientlig under hans presidentperiod bör betraktas som så liten att den definitivt är statistiskt insignifikant.

Undersökningen mäter alltså inte en uppfattning baserad på faktiska kunskaper, utan är snarare en form av mätning av hur officiell propaganda fungerar och i vilken mån vi sväljer den okritiskt. Detta ägnade sig för övrigt även SD (inte Sverigedemokraterna utan Nazitysklands Sicherheitsdienst) åt under kriget, och de rapporterna används nu ofta av historiker och andra forskare eftersom de, till skillnad från Ohlssons dravel, ger en tämligen osminkad och korrekt bild av vad tyskarna verkligen tyckte och inte av vad de förväntades tycka. Det fanns alltså, vilket är en smula beklämmande, ett större mått av kritiskt tänkande, ett större mått av objektivitet och ett öppnare sinne för hur man ska tolka fakta hos den nazityska säkerhetstjänsten än hos en portalfigur inom den nutida svenska liberalismen.